Om Palme, LKAB och Volvo
Olof Palme ställde upp för basindustrierna i Norrbotten. Nu behövs en liknande uppställning för fordonsindustrin. Här ses kommunalrådet Sven Köhler och Olof Palme i samband med s-ledarens besök i Luleå 13 september 1982.
Foto: extern
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det var sista veckan i den långa valrörelsen 1982.
Palme for som ett jehu mellan talarstolarna i vårt avlånga land för att hinna möta så många väljare som möjligt.
Men under det intensiva och avgörande slutskedet av valrörelsen åkte han i stället till Norrbotten, som visserligen utgör så mycket som en fjärdedel av landets yta, men bara har tre procent av rösterna.
"Varför åker du till det glesbefolkade Norrbotten sista veckan före valet", undrade förvånade journalister, som tyckte att han borde söka sig till mer befolkningstäta regioner.
"Det är här jag och socialdemokratin har våra trognaste anhängare", svarade Palme.
Det märktes på stämningen i den fullpackade sporthallen. Palme raljerade med borgarna och möttes av skratt och applåder.
Han berättade även om det socialdemokratiska partiets egna alternativ.
Han beskrev innehållet i programmet "Framtid för Sverige" och arbetarrörelsens "Utvecklingsplan för Norrbotten".
"En socialdemokratisk regering kommer att genomföra utvecklingsplanen för Norrbotten", lovade Palme i sitt tal.
"Valfläsk", fnös länets högertidning dagen efter mötet i Luleå. Men Palmes besked gick hem i stugorna.
I valet 1982 - bara sex dagar efter Palmes besök - röstade 58,8 procent av norrbottningarna på socialdemokraterna. Nästan se x av tio gav sin röst till s!
Utvecklingsplanen för Norrbotten var dessutom inget simpelt valfläsk. 4 mars 1983 - sex månader efter regeringsskiftet - arrangerade Olof Palme en presskonferens för att presentera regeringens Norrbottensproposition, 1982/83:120.
Den socialdemokratiska regeringen anslog fyra miljarder för insatser i Norrbotten.
Propositionen blev räddningen för länets basindustrier.
Då stod LKAB, SSAB och det statliga skogsföretaget Assi på ruinens brant. Oljekrisen och den kraftiga konjunkturnedgången under 1970-talet hade slagit stenhårt mot företagen.
Samtidigt satt de borgerliga regeringarna under perioden 1976-1982 med armarna i kors. Det var inte tal om någon aktiv regional- och näringspolitik för att rädda basindustrierna i norr.
I stället menade borgerliga nationalekonomer och ledarskribenter att det var dags att lägga ned de olönsamma Malmfälten i norr.
Men socialdemokraterna och regeringen Palme ville annorlunda. De gick in med statliga pengar för att basindustrierna skulle ta sig igenom den akuta krisen.
Så blev det också. I dag - 25 år senare - har LKAB betalat tillbaka räddningsinsatsen 1983 många gånger om till statskassan.
Det är svårt att inte dra paralleller när man hör hur dagens borgerliga statsråd resonerar om krisen för fordonsindustrin.
Staten ska helst inte bry sig, absolut inte äga, menar näringsminister Maud Olofsson (c). Marknaden sköter sig bäst själv, enligt de borgerliga läroböckerna.
Men samhället måste bry sig när de fria marknadskrafternas härjningar riskerar att få förödande konsekvenser för människor, regioner och industriell verksamhet.
En nedläggning av personvagnstillverkningen i Sverige påverkar hela samhällsekonomin. Enligt Nutek jobbar 43 000 personer i fordonsmedelstillverkningen, varav 37 000 på Volvo och Saab. Exportvärdet är cirka 168 miljarder kronor.
Runt fordonsverksamheten finns dessutom många underleverantörer.
Neddragningarna slår mot många orter runt om i hela Sverige. Vi märker redan nedgången hos Gestamp Hardtech, Ferruform och SSAB i Luleå.
Därför måste samhället - på samma sätt som skedde med basnäringarna 1983 - hjälpa till för att överbrygga svackan och se till att svensk industri kan övervintra i ett bistrare ekonomiskt klimat.
Det går inte att utesluta några former av närings-, regional-, arbetsmarknads-, utbildnings- eller forskningspolitiska insatser. Regeringen måste använda hela verktygslådan för att trygga svensk fordonsinustri.