Youtubern Vlad Reisner betygsatte unga flickors Tiktok-videodans utifrån en tiogradig skala. Hans måttstock var “sexuellt “beteende och de flickor som var “sämst” enligt Vlad stämplades som haram – det arabiska ordet för synd.
De som enligt Vlad var “bäst” fick kategoriseras som “pappas flicka”. Vlad tyckte alltså att var OK att sexualisera unga flickor – barn – inför en halv miljon prenumeranter. Det är horribelt.
Tack och lov fick Vlad inte härja fritt på nätet, utan fick kritik från följare och andra profiler på internet. Vlad gjorde sedan någon form av en halv pudel, men debatten om synen på flickor och kvinnor måste fortsätta. För Vlad Reisner agerande, hans retorik kring “fina” och “syndiga” flickor, uppstod inte ett vakuum. Hans retorik är tyvärr en symbol för kvinnohatet som har djupgående historiska rötter.
Även om Sverige kommit långt när det gäller jämställdhet innebär det inte att jämlikhet mellan könen är en verklighet. En ny studie “Ett sekel av rösträtt och valbarhet” från Jämställdhetsmyndigheten visar på att utvecklingen mot jämställd representation i politiken har stagnerat. Det samtidigt som en av fyra unga män anser att det stämmer helt att kvinnor överdriver hur ojämställt de behandlas i Sverige.
Tjejer däremot beskriver en annan verklighet – endast en av tjugo svarar att kvinnor överdriver hur ojämställt de behandlas. Förmodligen för att flickorna lever i en annan verklighet än jämnåriga pojkar – de upplever den ojämställda världen i realiteten.
De har en verklighet där en känd youtuber kan objektifiera dem och betygsätta dem enligt en hora/madonnatänk.
Kvinnor har historiskt sett som, och ses som, det andra könet. Det första könet är mannen, det normbärande. Som man kan det kännas rent instinktivt skönt att protestera mot det – för att en själv kanske inte tycker sig uppleva privilegium av att just vara man. Privilegium kan upptäckas först när de tas ifrån en.
Men sedan finns det naturligtvis män på individnivå som inte haft fördelar av sitt kön, att det inte inneburit en vinstlott. Det är inte bara kön om definierar en människans livsvillkor. Det är också arv, det är naturligtvis klass, det är etnicitet, sexualitet, det är frågan om en är uppvuxen på landsbygd/stad och så vidare. Men om en inte fokuserar på individnivå så är mönstret tydligt: Att födas med snopp ger fördelar. Att födas med snippa ger nackdelar.
Det är inte rimligt. Någonstans. Någonsin. Men så är det. Kvinnor objektifieras, utsätts för sexuella trakasserier, har lägre inkomster än män trots högre utbildning, får lägre pensioner, utsätts för våldtäkter och misshandel i hemmet av sin partner. Det är faktiskt skamligt att den feministiska rörelsen består mest av kvinnor.
Och utifrån den nya rapporten från Jämställdhetsmyndigheten riskerar den nya generationen män att inte ta frågan om allas lika rätt på allvar. Det är alarmerande.
Varje man bör ta sig en funderare: är han en god förebild för de unga pojkarna vad gäller attityd och praktik vad gäller jämställdhet? Varje man bör rannsaka sig själva och fundera kring synen kring allas lika värde. Vill man ta in fakta och se strukturerna? Förhoppningsvis är steget sedan att vägra acceptera en nedvärderade syn på kvinnor.
Det är hundra år sedan kvinnor för första gången i Sverige fick gå till valurnorna. Den segern kom inte av sig själv. Det var en kvinnokamp, det var en kamp där liberaler och socialister stod sida vid sida. De konservativa var naturligtvis inte alls intresserad av kvinnor skulle få vara med och bestämma. Glöm inte det!
Mycket har hänt på hundra år. Men det infrotterade kvinnohatet är inte borta. För att nå fram till jämlikhet mellan könen måste män(niskor) på allvar inse att jämställdhetsarbete och feminism inte är en kvinnofråga. Utan en människofråga.