I Moderaternas senaste utspel menar de att nyanlända inte ska få full tillgång till svenska bidrag från dag ett, utan i takt med att man jobbar, betalar skatt och blir svensk medborgare. Detta kan låta rimligt. Varför ska de få som inte bidrar? Så tycker många. Och vi är många i Sverige som arbetar och betalar skatt. På deklarationen, som nu de allra flesta fått eller får de närmsta dagarna, står tydligt hur stor del av vår inkomst som går till samhällets gemensamma kassa. Det är mycket pengar.
Men varför betalar vi skatt? Jo, för att vi alla behöver det som skattepengarna finansierar. Skolgång. Vägar och infrastruktur. Sjukvård och omsorg. Lag och ordning.
Under vår livstid kostar vi alla, och därför betalar vi efter förmåga. Ingen som är född i Sverige har bidragit till välfärden från dag ett.
Säg att en invandrare kommer till Sverige i vuxen ålder, lär sig svenska inom något år och sedan är redo att kliva in på arbetsmarknaden. Då är den personen snabbare inne och ”bidrar” än vad någon född i Sverige varit, då vi först gått åtminstone grundskola och således ”belastat” samhället i minst sexton år innan vi faktiskt börjat bidra.
Det är fakta. Men det handlar inte heller om enbart fakta, det handlar om synen på samhället som en gemensam sak.
Man kan tala om tacksamhet, man kan tala om plikt, men i grund och botten fungerar det svenska välfärdssamhället under devisen att du bidrar efter förmåga och du kostar när du behöver kosta. Det är av den anledningen vi finansierar svenskar från födelse till arbetsför ålder, i allt ifrån förlossningen till eventuella eftergymnasiala studier.
Det är också av den anledningen vi har en offentlig sjukvård och försäkringssystem – för att om du vid tillfällen i vuxen ålder inte kan arbeta så ska du kunna göra det så fort som möjligt.
Det är av samma anledning vi har vad Moderaterna kallar för bidrag. Alltså olika former av försörjningsstöd. Allt som kostar har vi för att underlätta för människor att komma på fötter och kunna arbeta och därmed betala skatt och bidra.
Det är både rättvist, schysst, och framför allt smart.
Moderaternas retorik handlar bara om att skapa splittring. Ett “vi och dem” där de som inte bidrar heller inte ska få del av det gemensamma. Skillnaden nu mot tidigare är att M nu stenhårt kör på linjen där vi:et snarare är kopplat till var du är född.
Detta gör Moderaterna mest troligt för att bana väg för sitt nya högerblock, där Sverigedemokraterna ingår. Kommentarsfälten på Moderaternas utspel i sociala medier osar av invandrarkritik och klassförakt i ett. ”Först prestation – sedan belöning” lyder en. Belöning.
I ett starkt välfärdsland, ser vi inte på de olika försäkringar och skyddsnät vi har som en belöning. Vi ser det som en självklarhet. Inte bara för att det är schysst, utan för att det också är samhällsekonomiskt smart. Och i ett starkt välfärdsland, i ett starkt Sverige, har vi råd.
Siffrorna på deklarationen är någonting att vara stolt över. För alla behöver vi någon gång något av det gemensamma.