Idrott är nyttig eftersom den dels ger sina utövare motion, dels är en hygglig underhållning där känslor kan levas ut på ett mer hanterbart sätt än när det gäller krig och gatukravaller.
Visst, idrottare dras med skador också, och, som vi sett, leder engagemanget för ”sitt” lag till att folk beter sig som idioter.
Sen springer lipsillarna till staten och begär rättelse när polisen, som har allmänhetens uppdrag att hålla ordning på slödder, sprayat dem med pepparspray.
Tillfrågade om varför polisen var så stygga, svarar supportertalespersonerna, att det berodde på en ”incident”.
Och vad var det? Jo, en supporter kastade en brinnande bengal mot polisen …
Hur kan det komma sig att folk resonerar som idioter fast de (troligtvis) inte är det?
Jo, det beror på något som kallas för ”strukturdumhet”. Och är något vi alla, inklusive dig och mig, drabbas av.
De handlar om att vi människor kan hamna i en struktur - eller ett sammanhang, en organisation eller tillfällighet - som tvingar oss att vara mer korkade än vad vi egentligen är.
Lagsporter är en utmärkt odlingsyta för denna åkomma. Publiken skriker ut sin vrede över att domaren blåser av när någon fotbollsspelare sparkar konkurrenten på benet. Eller en hockeyspelare gör en ful farlig tackling. Trots att alla kan se att avblåsningen – och varningen eller utvisningen – sker helt enligt regelboken.
Strukturdumhet innebär således att folk uppträder som idioter, fast de inte är det, egentligen.
Vi lever just nu i upptakten till svenska mästerskapen i strukturdumhet, eller det andra kallar för valrörelse.
Valrörelser gör att folk som annars är uppenbart hyggligt intelligenta börjar söka sig in i den självpåtagna okunnighetens dimma.
Juvelen i strukturdumhetens krona är partisekreterare. De ska leda en hel flock med aktivister vars främsta uppdrag är att få folk att blunda för de delar av verkligheten som deras parti inte tjänar på.
Fast de vet att de kommer att förlora valet ingår i deras tjänstebeskrivning att, även om opinionsmätningarna entydigt pekar på att det går åt pipsvängen, säger de alltid samma sak: Valet avgörs på valdagen! Vi känner att vi har starkt stöd för våra frågor ute i landet!
Lyssna gärna på Liberalernas partisekreterare under valrörelsen! De kommer att tvingas till storverk på detta område.
Men i en valrörelse går strukturdumheten på styltor. Partier kräver sådant som antingen är omöjligt eller onödigt.
Vi ser redan nu hur partiernas företrädare – ingen nämnd, ingen glömd – gör allt de kan för att markera sin starka vilja att ställa allt tillrätta. Oppositionen har alltid fördel av att inte behöva ta ansvar för vad de lovar, därför har de också stora möjligheter att vinna kampen om att vara bäst i klassen.
Sedan är det inte alltid som väljarna går på de fulaste finterna, utan genomskådar partier som gnäller för mycket och lovar sådant som uppenbarligen inte är rimligt.
Jag är rätt säker på att om Magdalena Andersson, om hon blir vald till partiledare och statsminister, och firar detta genom att gå på vattnet på Stockholms Ström, så kommer de borgerliga att hånfullt gapa om att: ”Magdalena Andersson kan inte simma!”.
Och de kommer att göra det därför att omständigheterna kräver det av dem.