"Håll ut, vi klarar det. Vi har kommit ganska långt ändå", sjöng Bo Kaspers Orkester (BKO) under arbetarrörelsens digitala 1 maj-firande.
Låten skrevs redan 2015 och har inte ett dugg att göra med virussjukdomar eller pandemier. Men budskapet passar givetvis som hand i handske i denna covid-19-tid. Vi behöver fortsätta att hålla i och hålla ut.
Tydligt är också att restriktioner och ändrade levnadsmönster har medverkat till att begränsa smittspridningen i det svenska samhället.
Sverige hade en tydlig överdödlighet från mitten av mars till slutet av juni, enligt SCB:s dödsstatistik. Sedan början av juli har dock Sverige haft en viss underdödlighet. (SCB jämför årets dödstal veckovis med genomsnittet för de senaste fem åren.)
Det har spelat roll att svenskarna varit noggranna med handhygienen, undvikit större folksamlingar och följt Folkhälsomyndighetens alla goda råd.
Det har dock varit en tuff tid. Många har behövt intensivvård. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan personal har fått slita hårt. Men sjukhusen har, trots allt, klarat påfrestningarna och inte slagit i kapacitetstaket.
Vi har kommit ganska långt ändå, för att citera BKO. Det betyder likväl inte att Sverige nu bara kan sänka garden och börja leva rajtan-tajtan,
Folkhälsomyndighetens bulletiner är i huvudsak positiva för närvarande. I det stora hela går utvecklingen åt rätt håll. Det finns emellertid en del illavarslande signaler i statistiken. Till exempel finns en uppgång av antalet coronafall bland unga vuxna, personer i åldern 20-29 år.
De flesta ungdomar drabbas lindrigt av sjukdomen. De bär dock smittan vidare i samhället och riskerar att föra över den till andra – äldre, kroniskt sjuka och övriga riskgrupper, vilket snabbt kan leda till en ny belastning på intensivvården.
"Det finns en klar risk för att det börjar sprida sig från den gruppen till andra grupper som blir betydligt sjukare. Det måste vi alla ha med oss, Det är ett dåligt tecken eftersom det var litegrann så det började en gång i tiden", påpekade statsepidemiologen Anders Tegnell vid en av förra veckans presskonferenser.
Därför behöver vi fortsätta att gnola på BKO-låten och ständigt påminna oss själva och varandra om vikten av att följa myndigheternas råd och rekommendationer. I grund och botten är det fråga om solidaritet och hänsyn till andra – folkvett, som statsministern sa.
Eländet är ännu långtifrån över och vårdpersonalen behöver få tid för att vila, återhämtning och semester.
Det är också bakgrunden till att regeringen och Folkhälsomyndigheten jobbar efter försiktighetsprincipen och avvaktar med eventuella förändringar av 50-personersregeln vid offentliga sammankomster. De vill se en tydlig och bestående effekt innan de lättar på restriktionerna.
Om utvecklingen går åt rätt håll under de närmaste veckorna borde det dock vara möjligt att öppna för kultur- och idrottsevenemang som genomförs på ett coronasäkert sätt och med begränsad publik.
Stefan Enbom, Luleå Hockeys vd, har skissat på en intressant modell. Den går bland annat ut på att varannan sittplats i arenan ska vara tom samtidigt som klubben utökar antalet ingångar till arenan där åskådarna släpps in vid olika klockslag. Allt för att undvika trängsel och minska risken för smittspridning.
Om regeringen och Folkhälsomyndigheten tar till sig den typen av idéer åvilar emellertid ett mycket stort ansvar på alla idrotts- och kulturarrangörer för att evenemangen verkligen blir coronasäkra. Till exempel genom att hålla sig med vakter och publikvärdar som ser till att folk håller avstånden och följer reglerna.
Sommarens lokala utbrott i Gällivare och Karesuando visar hur en kort tid av oaktsamhet gör att smittspridningen snabbt kan ta fart igen och ge mycket allvarliga konsekvenser.
Alla – oavsett om man är gammal eller ung – måste fortsätta ta och besinna sitt eget personliga ansvar.