Under året har jag medverkat några gånger i panelsamtalen i P1:s veckomagasin "God morgon, världen!".
Diskussionen har inte sällan handlat om coronakrisen och alla dess följdverkningar. Vid ett tillfälle, noga bestämt söndag 8 november, blev det dock ett kort ideologisk debatt om skatter och välfärdspolitik mellan mig och Carolin Dahlman, som då jobbade på liberala Kristianstadsbladet, numera tillhör hon den liberalkonservativa webbtidningen Bulletin.
Ämnet för dagen var seniorekonomen Klas Eklunds förslag till stor skattereform.
Carolin Dahlman ansåg att det är en brist att Eklund inte föreslår en generell sänkning av det totala skattetrycket.
För min del menade jag dock att det finns en poäng med att genomföra en skattereform som är statsfinansiellt neutral och inte leder till en nedmontering av den offentliga sektorn. Jag pekade på att covid-19 har blottat brister i äldreomsorgen och krisberedskapen, vilket ju tvärtom tyder på att det allmänna behöver mer resurser.
Dahlman replikerade emellertid att ett lägre skattetryck skapar en mer dynamisk ekonomi, vilket i sin tur skulle ge mer jobb och ökade skatteintäkter för den offentliga sektorn.
Strax innan programtiden tog slut hann jag invända att även länder med höga skatter och en välutbyggd välfärdspolitik, som Sverige, kan ha god ekonomisk tillväxt.
Jag hade gärna fortsatt denna diskussion ett tag till, eftersom jag tycker att den är central inför framtiden.
För det första har coronakrisen visat värdet av ett starkt samhälle – att det finns bra sjukvård, äldreomsorg, krisberedskap, A-kassa och möjligheter till korttidspermitteringar – det vill säga saker och ting som finansieras över skattsedeln.
Marknaden fixar faktiskt inte allt.
För det andra menar jag att en stark skattefinansierad offentlig sektor gör människor ett stycke lyckligare. Mätningen över världens lyckligaste folk toppas av Finland (med en skattekvot på 42,7 procent av BNP) före Danmark (44,9 procent).
Det kan hänga ihop med att en välutbyggd välfärdspolitik ger fler människor chansen att leva goda och rika liv.
För det tredje är det värt att notera att Sverige (med skattekvoten 43,9 procent) år efter år utmärker sig som världens mest innovativa land.
Uppenbarligen går det att ha en dynamisk ekonomi och utveckla nya saker i ett land med relativt höga skatter. Jag säger bara Hybrit och Northvolt, som är två aktuella exempel i norr. Det tyder på att satsningar på högre utbildning ger fler chansen att utveckla sina tankar och idéer.
För det fjärde har välfärdsstaten medverkat till att göra Sverige till EU:s mest jämställa land.
Investeringar i förskolor, en modern föräldraförsäkring och en progressiv familjepolitik har gjort det möjligt fler kvinnor att ta sig ut i arbetslivet och skaffa sig en egen försörjning.
För det femte har samspelet mellan offentliga aktörer och det privata näringslivet bidragit till att skapa en rad framgångsrika exportprodukter.
Tag bara en sådan sak som det svenska musikundret. Den kommunala musikskolan, bra engelskaundervisning i de svenska skolorna och 1990-talets hem-PC-reform har gett oss en samhällsstruktur som gör att duktiga entreprenörer och musikskapare får luft under vingarna och kan växa internationellt.
Mot den bakgrunden finns också skäl att reagera när Carolin Dahlman och andra borgerliga debattörer talar om att dra ned skattetrycket.
Det låter kanske inte så farligt att sänka skattekvoten till genomsnittet för EU eller OECD (som är 34,3 procent). Men det skulle innebära en radikal förändring av den svenska välfärdspolitiken.
Länder med skatter på den nivån (som Polen och Spanien) är varken lyckligare eller mer framgångsrika än Sverige.
Det innebär inte att det svenska skattesystemet är perfekt. Precis som Klas Eklund påpekar så finns det konstigheter och skevheter.
Tag bara en sådan sak som de många olika momssatserna. Momsen på tandkräm är 25 procent, på godis bara 12 procent. Om du går på danspalats är momsen 25 procent, men på en konsert är den bara sex procent. Det framstår inte helt logiskt.
Eller tag skillnaderna i beskattning av olika boendeformer.
"Det är svårt att förstå varför staten vill gynna högt belånade ägda bostäder men missgynna hyresboende", skriver Klas Eklund i Dagens Nyheter.
Därför finns fog för en ordentlig översyn av hela skattesystemet. Men det är viktigt att en ny stor skattereform siktar på att klara finansieringen av höga ambitioner i välfärdspolitiken.
En stark skattefinansierad offentlig sektor gör Sverige till ett bättre och mer jämlikt land. Vi har inga skäl att apa efter lågskatteländerna.
Det borde vi tala om mer om under 2021. Året därefter väntar nämligen ett viktigt framtidsval.