Lövholmen blir nästa offer
Peter Roslund, kommunalråd i Piteå, har anledning att vara bister. Nedläggningen av sågverket på Lövholmen riskerar att få allvarliga kringeffekter.
Foto: Pär Bäckström
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Köpeskillingen uppgick till 75 000 kronor, vilket var väldigt mycket pengar för 100 år sedan. 1908 uppgick de kommunala skatteintäkterna till bara 33 900 kronor årligen!
Man kan verkligen tala om djärv lokal näringspolitik! Men med facit i hand blev den kommunala satsningen på Lövholmen en lyckad investering för Pitebygden. De kommunala politikernas mod belönade sig.
Sågverket blev navet för att utveckla skogsnäringen i kommunen och en grund för att det så småningom etablerades två stora pappersbruk i Piteå. Kommunen kunde växa och utvecklas.
Men 101 år senare läggs sågen på Lövholmen ned. I tisdags tog halvstatliga Setra beslutet att lägga ned verksamheten på Lövholmen. Ett 70-tal anställda förlorar sina jobb.
Den här gången erbjuds inte Piteå kommun eller någon annan att ta över verksamheten.
Setradirektörerna vägrar att sälja till andra intressenter.
Ett 70-tal förlorade sågverksjobb är i sig ingen katastrof för en kommun av Piteås storlek. Men det är mer än ett sågverk som står på spel. Kringeffekterna riskerar att bli betydande.
Företrädare för både Smurfit Kappa och Piteå kommun varnar för att nedläggningen får allvarliga konsekvenser även för det stora pappersbruket i kommunen.
Lövholmen levererar ungefär 100 000 kubikmeter flis till Smurfit Kappa varje år. Nu förlorar bruket denna nära och viktiga leverantör.
Det kommer att påverka både tillgången och priset på råvaran. Det blir garanterat väsentligt högre transportkostnader eftersom bruket förlorar närheten till råvaran, vilket i sin tur påverkar konkurrenskraften hos Smurfit Kappas fabrik i Piteå.
Även där riskerar jobb att gå förlorade.
"Alla har inte förstått hur allvarlig situationen är. Det är en katastrof om Lövholmens sågverk läggs ned", säger Jan Jonsson, vd för Piteå Näringsfastigheter, i Piteå-Tidningen 29 november.
Jan Jonsson skräder inte på orden när han beskriver ägaren Setras agerande.
"De har inte investerat i norr utan plockat resurser härifrån till södra Sverige. Att köpa Rolfs såg när det inte finns tillräckligt med råvara var ett stort misstag. Det gjorde att sågen i Seskarö tvingades lägga ned", säger han.
Hittills har näringsminister Maud Olofsson (C) bollat över alla besvärliga frågor till direktörerna i Sveaskog och Setra. Men hon kan inte fortsätta smita undan sitt ansvar som den högst ansvariga för närings- och regionalpolitiken, liksom för statens företag.
Det är dags att även hon reagerar mot Setras kortsiktiga och kolonialistiska agerande.
Seskarö har redan farit illa av koncernens framfart. Nu blir Lövholmen nästa offer.
Utvecklingen är dessutom en direkt följd av privatiseringspolitik.
Under en period fanns en statlig skogskoncern som hette AssiDomän. Den ägde både pappersbruk, sågverk och skog. Den rymde hela kedjan från råvaruförsörjning till förädlling. Det var en väl fungerande verksamhet.
Men nu är detta gamla fina statliga skogsblock helt sönderstyckat. Det började med att pappersbruken i Karlsborg och Piteå såldes till Billerud respektive holländska Kappa. Sågverken såldes därefter till träkoncernen Setra.
Den statliga skogen finns - än så länge - kvar i Sveaskog.
Det finns säkert somliga som tjänat stora pengar på denna försäljningskarusell och betraktar sig som vinnare i dag. Men dit hör definitivt inte sågverksarbetarna på Seskarö och Lövholmen.