Lär av Thage G Peterson, Mona!
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men med historiens facit i hand framstår Thage G Peterson som en betydligt mer lyckosam regionalpolitiker än sina efterföljare.
Under Thage G Petersons tid som industriminister på 1980-talet skedde massor i regionalpolitiken.
Den dåvarande S-regeringen gjorde en rad insatser för regioner i kris. Bergslagen, Norrlands inland, Blekinge, de gamla varvsorterna Malmö och Uddevalla, liksom problemorter som Timrå och Söderhamn, var föremål för särskilt insatser.
Norrbotten var på intet sätt bortglömt.
1983 kom regegeringens stora Norrbottensproposition med fyra miljarder kronor.
I budgetpropositionerna 1986 och 1986 avsattes särskilda resurser för insatser i östra Norrbotten.
1988 kom en omfattande regionalpolitisk proposition. För Norrbottens del innehöll den bland annat satsningar på högskolan i Luleå och rymdverksamheten i Kiruna.
I april 1991 offentliggjordes att regeringen satsar 100 miljoner kronor i Arjeplog för att möta den kommande nedläggningen av gruvnäringen i Laisvall.
Det var insatser som även hade effekt på befolkningsutvecklingen i Norrbotten. Mellan 1985 och 1995 växte Norrbottens befolkningstal från 262 300 invånare till 266 011 invånare. Nu är vi under 250 ooo invånare.
Självklart var utvecklingen på 80-talet inte enbart Thage G Petersons och regeringens förtjänst. Utvecklingsidéerna kom från norrbottningarna själva. Sedan kanaliserades de in i regeringskansliet av starka regionala företrädare som Curt Boström, Anders Sundström, Sven Köhler och Bengt Söderholm.
Bland borgerliga opnionsbildare och politiker fnös man åt Petersons paketpolitik. Men det fanns en poäng med att hålla samman närings-, utbildnings-, forsknings-, kultur- och arbetsmarknadspolitiken i regionala paket. Det skapade en sammanhållen och genomtänkt strategi för de berörda regionerna.
Det motverkade att staten gav med ena handen, men tog tillbaka med den andra, som ofta förekommer i det sektoriserade Myndighets-Sverige.
I sin memoarbok "Resan mot Mars" (Bonniers, 1999) skriver Thage G Peterson:
"Alla satsningar blev naturligtvis inte framgångsrika. Men jag vågar påstå att det skulle ha varit mycket mörkare i dag i till exempel Bergslagen, Mellannorrland, Norrbotten, Blekinge och på Gotland om inte regeringen gjort några insatser under 1980-talet".
Det ligger mycket i den slutsatsen. Luleå Tekniska Universitet, rymdsatsningarna i Kiruna, musikhögskolan i Piteå och andra insatser har skapat bättre förutsättningar för Norrbotten.
Dessutom spelade insatserna en avgörande partipolitisk roll. Efter valet 1988 fick Thage G Peterson ett brev från Sören Thunell, S-märkt chefredaktör på Hälsinge-Kuriren.
Thunell skrev bland annat:
"Jag är övertygad om att din satsning på de regionalpolitiska frågorna har varit av kanske avgörande betydelse för vårt partis regeringsinnehav ... Hade de mer teknologiska ekonomiska tänkarna fått bestämma hade vi oundvikligen drabbats av missmod i skogslänen."
Det finns all anledning för Mona Sahlin och dagens S-generation att dra lärdom. Det är förvisso angeläget att vinna väljarna i storstäderna, men det får inte ske på bekostnad av skogslänen och andra röda fästen.
Socialdemokraterna måste ha en politik för både stad och land. Välfärdssamhället måste omfatta hela Sverige.
Mona Sahlin och Thage G Peterson bor inte så långt från varandra i Nacka. Sahlin borde cykla över någon kväll och be partiveteranen Thage G Peterson om några tips och råd.
På 1980-talet visade han hur den regional- och näringspolitiska slipstenen ska dras.