Är det nordiska samarbetet i fara?
Så löd en av frågorna i söndagens panelsamtal i P1:s veckomagasin "God morgon, världen!".
Frågeställningen bottnade i de mer eller mindre svårbegripliga och motstridiga besluten under coronakrisen.
• I förra veckan gav Sveriges utrikesdepartement besked om att det inte längre avråder från resor till Italien, Frankrike, Grekland, Spanien och ett antal andra europeiska länder. Lättnaden gäller dock inte Danmark, Finland och Norge, trots att de är mindre drabbade av smittan än exempelvis Italien.
• Norge fortsätter att avråda från resor till Sverige, förutom till Gotland, trots att ön är en semesterparadis för många människor från Stockholm, en av de mest covid-19-drabbade regionerna i Sverige.
• Danmark vill inte ha några besökare från Sverige, förutom från Skåne, Halland, Blekinge, Södermanland och Västerbotten. Hur danskarna har tänkt sig att kontrollera bostadsort på svenska besökare är dock oklart.
Det är beslut som inte känns helt genomtänkta och konsekventa. Mest framstår de som skott från höften och symbolhandlingar utan djupare eftertanke.
Tydligt är emellertid att denna villervalla av reserekommendationer är ett steg bort från visionen att göra Norden till världens mest integrerade region och att coronakrisen skadat det nordiska samarbetet.
Dock borde det finnas förutsättningar att reparera skadorna så småningom.
Trots allt finns en god grund för samarbete. Det finns en gemensam nordisk arbetsmarknad sedan 1954. Länderna har fördjupat sitt försvarspolitiska samarbete inom ramen för Nordefco. Nordiska Rådet, Föreningen Norden och andra samarbetsstrukturer medverkar till att upprätthålla en god dialog mellan länderna.
Det är dessutom ett samarbete som varit till glädje för samtliga länder. Norden är en förebild för hela världen när det gäller demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, välfärdssystem och ekonomisk utveckling.
Till detta ska läggas att det inte är några Trump-typer som regerar i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island.
Statsministrarna Erna Solberg, Mette Frederiksen, Stefan Löfven, Katrín Jakobsdóttir och Sanna Marin är inga simpla populister eller inskränkta nationalister. Det är sansade och pragmatiska politiker som ser vikten av att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem.
Därför borde det finnas möjligheter att ge det nordiska samarbetet ny kraft och energi när det värsta coronaeländet är förbi. Men helt klart har det funnits bättre tider för relationerna i Norden än våren 2020.