Militärkuppen i Myanmar i måndags följdes snabbt av fördömanden från omvärlden.
Biden hotade med sanktioner, EU krävde en snabb återgång till demokratiskt styre. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres fördömde kraftigt arresteringen av landets rättmätiga ledare Aung San Suu Kyi.
Grannlandet Thailand valde en annan väg. Det som händer i Myanmar angår ingen annan, sade regeringen i Bangkok.
Även Thailand styrs i praktiken av militären, och när de genomfört militärkupper mot demokratiskt valda ledare har de sagt ungefär samma sak: lägg er inte i! Det är vår ensak!
Den mest intressanta reaktionen kom dock från Kina.
I ett kortfattat uttalande sade det kinesiska utrikesministeriet att man “noterat” militärkuppen i fråga och att man hoppades att parterna kan hantera situationen i enlighet med konstitutionen, på ett sätt som garanterar stabiliteten i landet.
Kina har länge haft stora ekonomiska och politiska intressen i Myanmar. Under en lång period mellan 1988 och 2011 riktade den demokratiska världen ekonomiska och politiska sanktioner mot militärjuntan i det land som då hette Burma.
Kina gjorde tvärtom. Kinesiska företag köpte upp stora delar av landets ekonomi och man slöt lukrativa avtal för att utvinna landets naturresurser, som skog, olja och gas.
Burma/Myanmar var på väg att bli helt beroende av Kina, och det var en förklaring till att generalerna bestämde sig för att för tio år sedan gå över till en civil regering, om än hårt kontrollerad av militären.
På det viset blev man inte fullt så beroende av ett enda land.
Men Kina är inte samma land som för tio år sedan. Under president Xi Jinping har landet blivit tydligare i sina ambitioner att bli en stormakt, och mer aktivt verkat för att stärka sin makt i hela Sydost- och Ostasien.
I mitten av januari reste Kinas utrikesminister Wang Yi till Myanmar, där han bland annat träffade arméchefen Min Aung Hlaing.
Tog de upp militärens planer på en kupp?
Frågade Min Aung Hlaing hur Kina skulle ställa sig till en sådan åtgärd?
Det vet vi inte. Däremot vet vi att landet just nu kontrolleras av arméchefen Min Aung Hlaing.
Han säger att undantagstillståndet ska gälla i ett år. Sedan ska nyval hållas. Handen upp den som tror att det nyvalet kommer att bli demokratiskt och rättvist.
Om det ens kommer att genomföras. Erfarenheten visar att den sortens tidsfrister kan förlängas och förlängas tills militären året har hela landet i ett järngrepp.