Ida Karkiainen, Haparanda, fick en minst sagt omtumlande start som civilminister.
Som journalisten Hanne Kjöller på ett förtjänstfullt sätt visade i Dagens Nyheter 10 december lämnar emellertid den massmediala bevakningen i det här fallet en hel del i övrigt att önska.
Kjöller är starkt kritisk mot hur etablerade medier bara hakade på en artikel hos den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag. Hon konstaterar att varningsklockorna borde ha ringt hos alla redaktioner.
Kanske vi så småningom även får se en självkritisk diskussion hos Publicistklubben i Stockholm och en ordentlig granskning i P1-programmet Medierna? Det som skedde på kvällen 6 december 2021 var verkligen inte svensk journalistiks stoltaste ögonblick.
En månad senare tycks de flesta också ha kommit till besinning och förstått att Ida Karkiainen inte är någon kryptonazist utan en politiker med starka demokratiska grundvärderingar och en övertygelse om alla människors lika värde.
Därmed borde vi kunna börja tala om innehållet i Karkiainens ministerportfölj. Som socialdemokratisk civilminister är det hennes ansvar att fortsätta och driva på arbetet med att förstärka den statliga närvaron runtom i landet.
Under de borgerliga regeringsåren 2006-2014 var Socialdemokraterna starkt kritiska mot nedmonteringen av den statliga servicen i stora delar av Sverige.
”Statens roll tonas ned och ansvaret överlåts i praktiken till enskilda regioner och kommuner”, skrev Peter Hultqvist och Karin Åström, då ordföranden för S-distrikten i Dalarna respektive Norrbotten, i NSD 13 augusti 2009.
De reagerade mot centraliseringarna hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och andra statliga verksamheter. Många mindre kommuner förlorade både statliga jobb och viktiga servicefunktioner.
Efter regeringsskiftet 2014, när Socialdemokraterna återerövrade styrpinnen, skedde en omläggning av politiken. Ardalan Shekarabi, civilminister 2014-2019, markerade redan på sin första dag på jobbet ambitionen att stärka den statliga närvaron runtom i landet.
En rad konkreta initiativ har följt.
Dels har den S-ledda regeringen omlokaliserat ungefär 1 200 statliga jobb från Stockholm till andra delar av landet. Ett exempel är Polarforskningssekretariatet som numera har sitt säte i Luleå.
Dels har regeringen etablerat ett antal nya statliga servicekontor runtom i landet, däribland i Överkalix och Jokkmokk.
När Shekarabi invigde det statliga servicekontoret i Jokkmokk 19 juni 2018 pekade han på vikten av ett Sverige som håller ihop och att även människor i små glesbygdskommuner måste få valuta för sina skattepengar.
”Staten har samma förpliktelser mot människor oavsett om de bor i Jokkmokk eller Luleå”, sa Shekarabi i Jokkmokk.
Shekarabis efterträdare Lena Micko fortsatte jobbet under åren 2019-2021. Till exempel är det på väg att etableras ett nytt servicekontor även i Boden.
Totalt finns nu 118 statliga servicekontor i olika delar av Sverige. Men det får inte stanna vid det. Det finns fortfarande vita fläckar.
Ett exempel är Kalix, som jag besökte i veckan. I en skrivelse till regeringen 31 maj 2021 markerade kommunalrådet Tommy Nilsson (S) att även Kalix och kommunens cirka 15 800 invånare behöver bättre statlig service.
"Vi ser att behovet av personlig service finns för företag och medborgare hos myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Tydligaste behovet finns hos de äldre och våra nyanlända, då de inte är tillräckligt digitala, samt att behov av personlig service med tolk kan finnas för nyanlända", skrev Tommy Nilsson till sina partivänner i regeringen.
Servicekontoren handlar inte om så många jobb. Det handlar främst om att även den som bor i en liten kommun ska kunna få personlig hjälp och vägledning i kontakt med de statliga myndigheterna.
Det kan gälla alltifrån deklarationsblanketterna till ansökningar om föräldrapenning, pensionsutbetalningar eller annat som kan upplevas som svårt och krångligt för den enskilde individen. Någon ska finnas på plats för att lotsa människor till rätta.
När jag träffade Fredrik Lundh Sammeli, ordförande i riksdagens justitieutskott, i slutet av förra året pekade han även på att servicekontoren kan fyllas med nya uppgifter från hans ansvarsområde.
"Till exempel borde de kunna ta hand om passhanteringen. Dessutom borde det vara möjligt att vittna i domstol digitalt från ett servicekontor istället för att människor tvingas göra långa resor till rättssalarna", säger han.
Kort sagt: Det finns en del för den nya civilministern att bita i.
Arbetet för att stärka den statliga närvaron måste gå vidare – i Kalix och många andra kommuner i vårt avlånga land.