I början av 1999 började det komma mycket oroande signaler för Arvidsjaur. Försvarsmakten skulle spara och regementet i Arvidsjaur pekades ut som ett objekt som skulle få stryka på foten. Massor av försvarsjobb i den lilla inlandskommunen var hotade.
Det blev början på flera år av intensiv opinionsbildning och lobbyarbete för att rädda förbandet i Arvidsjaur. Dåvarande kommunalrådet Per Lavander (S) slet hårt i kulisserna för att påverka sina partivänner i försvarsdepartementet, försvarsutskottet och riksdagen.
Han och andra varnade för att nedläggningen skulle få mycket allvarliga konsekvenser för Arvidsjaur.
"Det skulle vara rena dråpslaget", skrev jag själv i en ledare på Piteå-Tidningens ledarsida 27 januari 1999.
Jag pekade på att en nedläggning av den militära verksamheten skulle slå hårt mot hela det lokala samhällslivet. Livsmedelsbutiker, skolor, frisörer, bensinmackar med mera – allt skulle tappa underlag för sin verksamhet.
Debattens vågor gick höga under fem långa år – inför riksdagens stora försvarsbeslutet 2004. Till sist gav också Per Lavanders slit och påverkansarbete resultat. S-folket i regering och riksdag lyssnade och tog till sig argumenten.
K4 försvann visserligen som regemente och blev ett så kallat detachement under I19 i Boden, men samtidigt gjorde Socialdemokraterna upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det skulle fortsätta att finnas militär verksamhet i Arvidsjaur om än i bantad form.
Detachementet kom att rymma både arméns jägarbataljon samt delar av Försvarsmaktens vinterenhet, vilket innebar att många militära jobb blev kvar.
Samtidigt kompenserades Arvidsjaur för de försvarsjobb som gick förlorade genom att Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården omlokaliserade vissa verksamheter till kommunen.
Det innebar att arbetsmarknaden och näringslivet i Arvidsjaur, trots allt, klarade sig ganska bra efter försvarsbeslutet 2004.
Nu, som en följd av omläggning av försvarspolitiken, väntar dessutom en tid med expansion och tillväxt för Arvidsjaur.
24 september 2021 återinvigdes K4 som regemente och verksamheten kommer att öka kraftigt till 2030. Både försvarsminister Peter Hultqvist (S) och ÖB Micael Bydén framhåller att verksamheten i Arvidsjaur håller hög internationell klass och har stor betydelse för Sveriges försvarsförmåga.
Nya kommunalrådet Lasse Forsgren, som tillträdde 1 augusti 2021, är förstås glad och nöjd.
"Vi kan redan se att befolkningsminskningen avtagit och vi räknar med att kommunen ska kunna öka med några hundra personer fram till 2030. Men man ska komma ihåg att det går snabbt att rusta ned och tar tid att bygga upp igen", berättar Forsgren när jag träffar honom under arbetarrörelsens 1 maj-firande i Medborgarhuset i Arvidsjaur.
Idag har Arvidsjaur omkring 6 100 invånare.
Vidare pekar Forsgren på att det finns goda förutsättningar för både män och kvinnor att få jobb i Arvidsjaur, vilket underlättar för hela familjer att flytta till eller bo kvar i Arvidsjaur.
"Vid sidan av försvarsjobben finns också många jobb hos Arbetsförmedlingens kundtjänst, Försäkringskassan och Kriminalvårdens transportenhet. Till exempel förväntas Arbetsförmedlingen bygga ut sin verksamhet kraftigt under de kommande åren", säger kommunalrådet.
Utvecklingen i Arvidsjaur säger något om den betydelse som investeringarna i ökad försvarsförmåga även har för tillväxten i olika delar av landet.
Försvarsmakten ska givetvis inte användas för att bedriva regionalpolitik. Men det är en positiv bieffekt att den nya försvarspolitiken medverkar till att skapa utbildningsplatser, jobb och ökad ekonomisk aktivitet i ett antal mindre kommuner i vårt avlånga land.
Peter Hultqvists politik innebär även ett rejält lyft för förbandsorter som Arvidsjaur, Sollefteå, Visby, Eksjö, Boden och Karlskrona.