Jakten på supermänniskan
"Nu krävs kraftfulla åtgärder för att stärka de som står längst bort från arbetsmarknaden", säger Roger Mörtvik, TCO:s samhällspolitiske chef.
Foto: S…REN ANDERSSON
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nästan sex av tio personalchefer (56 procent) uppger att de är ganska eller mycket negativt inställda till att nyanställa personer som är sjukskrivna från ett annat arbete.
Nästan hälften av personalcheferna (44 procent) uppger att de är negativt inställda till att anställa långtidsarbetslösa.
Endast 13 procent av cheferna säger sig vara positiva till att anställa långtidsarbetslösa. Bara sju procent är positiva till att anställa långtidssjukskrivna.
Runt 16 procent ratar äldre arbetskraft (55+).
Omkring var tionde arbetsgivare är direkt negativa till att anställa småbarnsföräldrar. Inte ens hälften av arbetsgivarna är positiva till att anställa småbarnsföräldrar.
Det är siffror som förklarar mycket av utsorteringen på arbetsmarknaden. Det har blivit ett tuffare klimat i arbetslivet.
Kroniskt sjuka (astmatiker, reumatiker och andra), som ofta är sjuka, har svårare att få jobb. Den som har någon form av psykiskt funktionshinder stöts ofta bort.
Äldre, som kan vara slitna och trötta efter ett långt och hårt arbetsliv, eller småbarnsföräldrar, som ibland tvingas vara hemma med sjuka barn, upplevs inte som tillräckligt produktiva.
De nya reglerna i sjukförsäkringen kommer dessutom att göra situationen ännu värre. Den borgerliga riksdagsmajoriteten har satt upp skarpa tidsgränser i sjukförsäkringen.
Efter 90 dagar av en sjukperiod ska det prövas om den enskilde kan gå in på ett annat jobb på samma arbetsplats. Efter 180 dagar ska han eller hon bedömas mot hela arbetsmarknaden.
Det är ett system som inte blir ett stöd för den enskilde, utan bara ett verktyg för arbetsgivarna att göra sig av med människor som inte anses producera tillräckligt.
Många långtidssjukskrivna kommer att fasas ut från arbetslivet och tvingas till socialen för att klara livhanken.
Det omtalade utanförskapet blir större, inte mindre.
"Nu krävs kraftfulla åtgärder för att stärka de som står längst bort från arbetsmarknaden", säger TCO-utredarna Roger Mörtvik och Kjell Rautio.
Det är inte att säga för mycket. Varken den förra eller den nuvarande regeringen har förstått hur allvarligt problemet är.
Alla är inte skapta för att jobba 40 timmar i veckan, månad efter månad, året runt. Alla är inte "anställningsbara", även om det är högtryck i ekonomin och på arbetsmarknaden.
Det finns människor med psykiska, sociala eller fysiska arbetshandikapp. Det finns många som varit långtidsarbetslösa länge och som har svårt att hävda sig i kampen om de nya jobben.
Det finns de som inte kan eller orkar ge 110 procent på jobbet, utan behöver anpassade arbetsuppgifter.
Det är hög tid att inse att det finns grupper som alltid kommer att ha svårigheter få jobb, även om bruttonationalprodukten helt plötsligt skulle växa med 10 procent varje år.
Detta är dessutom ingen ny kunskap. Det var sådana insikter som en gång i tiden låg bakom lönebidragen och Samhall.
På Samhall skulle även de som slagits ut från arbetsmarknaden, eller aldrig fått en chans till ett jobb, ges en meningsfull tillvaro. Alla skulle få göra en insats efter sina egna förutsättningar.
På samma sätt har lönebidragen fungerat. Idrottsföreningar och andra ideella organisationer har skapat vettig sysselsättning åt människor som inte har ansetts platsa på den ordinarie arbetsmarknaden.
Det var en politik som var till nytta för alla. De berörda individerna fick göra nytta och uppleva gemenskapen på en arbetsplats. Samhället upplevde hur människor gick från att vara passiva bidragsmottagare till att spela en mer aktiv roll. Men på senare år har det skett en nedrustning av både lönebidragen och Samhall.
Utgångspunkten har varit att arbetshandikappade i möjligaste mån ska rehabiliteras och återvända till det ordinarie arbetslivet, vilket är en god ambition.
Men nu är det hög tid att se sanningen i vitögat. Beskeden från landets personalchefer är entydigt. Arbetsgivarna jagar supermänniskor som kan jobba 24 timmar om dygnet. Den som inte alltid kan ge hundra göre sig icke besvär.
Därför är det dags att återupprätta den klassiska arbetsmarknadspolitiken.
Anpassade arbetsuppgifter (via lönebidrag, Samhall, sociala arbetskooperativ eller liknande system) är en bra lösning för alla långtidssjuka och långtidsarbetslösa som inte ryms på den ordinarie arbetsmarknaden.