Ingen har velat svära i kyrkan
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
EU bestämmer ramarna för vårt ekonomiska handlande. Men när det gäller finanssystemet finns inga europeiska regler. Länderna bestämmer själva över det regelverk som finns kvar efter årtionden av avregleringar. Det regelverket är inte alls anpassat till globaliseringen av ekonomin och uppfinningsrikedomen och girigheten på de finansiella marknaderna.
Konservativa regeringar världen över med den amerikanska i spetsen socialiserar nu banker och finansinstitut på löpande band. Egentligen ville de bara socialisera förlusterna, men det är politiskt omöjligt. Så nu sitter de där med en massa banker i knäet, utan att veta vad de ska göra med dem.
Man låtsas att det är tillfällliga ingripanden och att marknaden bara behöver hållas under armarna en tid. Fast det uppenbarligen handlar om en systemkollaps, som har djupare rötter än kraschen på Wall Street 2008.
Varningssignalerna har varit många, men ingen har tagit dem på allvar. Tilltron till det kapitalistiska systemet har varit alltför stark. Ingen har velat svära i kyrkan.
Det är också EU:s dilemma. Hur ska en union, som har marknadsekonomin inskriven i sin grundlag, kunna agera effektivt när marknaden plötsligt sviker allas förväntningar?
Hur åstadkomma de långtgående reformer av finans- och bolånemarknaderna som alla inser behövs, utan att man ifrågasätter det rimliga i att en liten krets av kapitalägare och spekulanter tillåts äventyra välfärden för hundratals miljoner löntagare och småföretagare?
Det handlar bl a om att göra bostaden till en social rättighet för EU:s medborgare. Idag är den en handelsvara och ett spekulationsobjekt, där de ekonomiskt starka kammar hem vinsterna medan de ekonomiskt svaga riskerar att förlora allt när bubblorna spricker.
Det är svårt nog att få 27 länder att samsas i småfrågor. Hur ska de då kunna enas om något som kräver radikalt nytänkande av alla regeringar - och av somliga politiker att de sväljer sina partiprogram, blad för blad?
Och vad händer med EU om unionen misslyckas med att skapa finansiell säkerhet och häva den recession som Europa är på väg in i med en förfärande hastighet? Kommer det att finnas någon Union?