Under den M-ledda regeringen 2006-2014 behandlades de statliga företagen som simpla privatiseringsobjekt. Borgarna sålde ut hela eller delar av aktieinnehavet i Teliasonera, OMX, Vin&Sprit, Vasakronan, Nordea, Arbetslivsresurs och Vectura.
Sedan regeringsskiftet 2014 har det emellertid skett en kursändring. Under den S-ledda regeringen har de statliga bolagen istället förvandlats till viktiga verktyg i arbetet för ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart samhälle.
Ett konkret exempel är statliga Vattenfalls och LKAB:s samarbete med ståljätten SSAB för att utveckla en stålproduktion helt utan koldioxidutsläpp – projektet som kallas Hybrit.
Stål utan kol, lyder parollen.
"Mer stål kommer att behövas när världens befolkning ökar och städer växer. Men dagens ståltillverkning medför stora mängder koldioxidutsläpp. Det är inte hållbart. Med Hybrit revolutionerar vi en hel industri och introducerar en ny teknologi för fossilfritt stål i industriell skala. SSAB:s mål är att kunna erbjuda fossilfritt stål på marknaden redan 2026 och vara helt fossilfria som företag 2045", säger Martin Pei, teknisk direktör hos SSAB och initiativtagare till projektet.
Genom att använda vätgas istället för koks och kol i tillverkningsprocessen kommer utsläppen att bli vatten istället för koldioxid, vilket betyder att Sveriges och Finland totala koldioxidutsläpp kan minska med hela tio respektive sju procent.
Onsdag 20 juni 2018 fick jag själv bevittna när statsminister Stefan Löfven m fl tog de första historiska spadtagen för Hybrits pilotanläggning på SSAB-området i Luleå. Det var fest och glam – och många SSAB-anställda var stolta och glada.
”Från att ha betraktats som en del av miljöproblemen blir vi nu en del av lösningen”, sa en stålarbetare som jag snackade med under invigningsceremonierna.
Ibland har basindustrierna i Norrbotten framställts som hopplöst passé, som omoderna och otidsenliga, som "basically gone" som den moderate regeringschefen sa i Davos 2013.
Hybrit visar emellertid motsatsen. Det är ju basnäringarna som går i spetsen för det nya, mer miljövänliga.
Det är bra för Moder Jord. Men det ger även svensk industri en fördel i den globala konkurrensen.
Framtiden ligger inte i att hålla fast vid gammal och miljöskadlig teknik som kol- och oljevännen Donald Trump.
Trump står för det som måste fasas ut, medan Sverige och Hybrit driver på för förnyelse, utveckling och hållbarhet.
Nu är det dags för Hybrit att ta nästa kliv i utvecklingen.
Under måndagen invigs pilotanläggningen på SSAB-området och förberedelser har påbörjats för att bygga ett tillfälligt vätgaslager för att lagra fossilfri vätgas i bergrum.
Dessutom har Hybrit inlett arbetet om val av plats för en demonstrationsanläggning. Parallella samråd har inletts på två alternativa platser i Norrbotten: Vitåfors industriområde i Gällivare och Svartöns industriområde i Luleå.
På nyhets-, debatt- och insändarsidorna i NSD lyfter lokala företrädare nu fram fördelarna med respektive orter. Men jag är övertygad om att Hybrits slutgiltiga beslut kommer att bygga helt på rationella och företagsekonomiska grunder – inte regionalpolitiska överväganden. Företaget kommer att lokalisera sig där det anses vara mest lämpligt.
Glädjande är under alla omständigheter att Norrbotten är helt rätt plats för det här framtidsprojektet.
I länet finns såväl järnmalmen som den industriella och tekniska kompetensen hos LKAB och SSAB, plus Vattenfalls förnybara energikällor – faktorer som gör att Hybrit har alla förutsättningar att gro och växa i norr.
Hybrit är också ett svar till dem som känner klimatångest och oro inför framtiden.
Det visar att det finns hopp om livet och framtiden. Människan är inte maktlös. Det går att förändra världen.
Som Olof Palme sa en gång i tiden: "Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det."
"Sverige är på väg att bli världens första fossilfria välfärdsland", säger Stefan Löfven idag.
Projekt som Hybrit visar att det inte är tomma ord. Det åskådliggör att det går att förena en progressiv klimatpolitik med höga ambitioner för jobb-, närings- och välfärdspolitik.