Hur mår äldre HBT-personer?

Ledarkrönika2009-08-04 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Du och jag, Alfred", så beskrev Emil i Lönneberga sina känslor för sin nära vän.
En del vänner har man genom hela livet. Jag har en vän, som jag är övertygad kommer att vara viktig för mig hela livet. Vi träffas oftast hemma i Arjeplog, men i år träffas vi även på Pride-festivalen i Stockholm.

Förra året var han delaktig i ett seminarium som hette "Enda bögen i byn". I år hade jag önskat att han hade medverkat i ett seminarium som kanske kunde ha haft rubriken "Enda vännen, som är kvar i livet, är bög".
Jag vet inte om det är åldern eller det faktum att jag arbetat inom äldreomsorgen under hela mitt yrkesliv, som gör att jag funderar mer och mer på om vi i framtiden kommer att se äldreboenden av olika karaktärer .

Min fundering under Priden har handlat om; kommer vi att ha kommuner som driver äldreboenden som vänder sig till hbt-personer (homo-, bi- och transpersoner)? Kanske, jag vet inte säkert, men jag tror det.
Under förra veckan presenterades en undersökning om att unga hbt-personer mår dåligt, men vet vi något om hur äldre hbt-personer mår?

Det handlar ju om att även som gammal få leva och vara precis den människa som jag är. Även om jag aldrig har berättat för någon om min sexuella läggning. Det var kanske inte acceptabelt att berätta och leva öppet som hbt-person på den tiden.
Men när livet börjar närma sig slutet, så vill jag leva öppet som jag är. Hur kan jag då som gammal få göra det? Jo, kanske på ett kommunalt äldreboende som på ett öppet och tydligt sätt har som målsättning att vara ett "hbt-äldreboende". Det ska bli intressant att se vilken kommun som först anammar en sådan målsättning för ett äldreboende.
För mig blir det då viktigt, att personalen har accepterat och arbetar aktivt enligt målsättningen. All omsorg om äldre människor handlar om kunskap, insikt och respekt. Men det behövs kanske andra kunskaper och insikter om man ska arbeta på ett sådant här äldreboende.
För visst är det så att personalens kunskap och inställning har en stor inverkan på om boendet blir till en trygg och lycklig plats att tillbringa livets slutskede på.

Som vän och heterosexuell, vill även jag kunna flytta till den kommunen och aktivt kunna söka till ett sådant äldreboende.
För vem vet, han kanske är den enda vän som jag har kvar i livet när alla andra nära och kära har gått bort.