På regeringens uppdrag har Lars Stjernkvist, Norrköpings superkloka kommunalråd, utrett läget i gymnasieskolan och komvux.

En av hans slutsatser är att det krävs stora insatser för att stärka yrkesprogrammen.

Stjernkvist konstaterar att många ungdomar hamnar i återvändsgränder och får en onödigt krokig väg till arbetslivet.

De väljer en utbildning som inte efterfrågas på arbetsmarknaden och inser alltför sent att de behöver skaffa sig en yrkesutbildning som är bättre anpassad efter arbetslivets behov.

Vittnesmålen från arbetsgivarhåll stärker utredarens resonemang. Många arbetsgivare framhåller att det är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. 

Enligt SCB:s Arbetskraftsbarometer 2018 råder brist på arbetskraft från 11 av 13 gymnasiala yrkesutbildningar samtidigt som en majoritet av arbetsgivarna ser ökande anställningsbehov. 

I en debattartikel i Dagens Nyheter 1 juni pekar dessutom två forskare på att fler gymnasister borde välja yrkesutbildningar. Det lönar sig för både den enskilde individen, näringslivet och samhället i sin helhet.

De har studerat hur det gått för nästan 50 000 elever som gick i årskurs sex i grundskolan 2008. Nio av tio som valde ett yrkesprogram hade jobb tio år senare.

De tjänade 18 procent mer än de som valt ett högskoleförberedande program, men som inte fortsatt plugga på högskola. De hade också mer stabila anställningar och jobb med mer kvalificerad karaktär.

Med andra ord: Den som går ett yrkesprogram och söker sig till ett traditionellt arbetaryrke har alla förutsättningar att bli en vinnare på arbetsmarknaden.

Enligt Arbetsförmedlingen finns ett stort behov av bland annat golvläggare, kockar, svetsare, fordonsmekaniker, elektriker, VVS-montörer, murare och undersköterskor. 

Således lägger Stjernkvist ett antal förslag för att bättre anpassa gymnasieskolan efter arbetsmarknadens krav och behov.

Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, det vill säga professionen, gör tummen upp.

Helt riktigt understryker även LO att det ligger i både individens och samhällets intresse att gymnasieutbildningarna ger bättre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och matchar kompetensförsörjningsbehoven i näringslivet.

Följaktligen vore det av stort värde om en bred riksdagsmajoritet kunde ena sig kring reformeringen av gymnasieskolan och för att stärka yrkesprogrammen.

Stjernkvist har lagt ett betänkande som pekar åt rätt håll.

Gymnasieutbildningarna behöver dimensioneras och formas efter hur verkligheten i arbetslivet faktiskt ser ut.