Arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark (S), som höll 1 maj-tal i både Luleå och Piteå under söndagen, kan känna sig ganska nöjd med utvecklingen på arbetsmarknaden just nu. Kurvorna pekar åt rätt håll.
Fler människor får jobb – särskilt i norra Sverige. Arbetslösheten går ned. Sysselsättningen är tillbaka på samma nivåer som före pandemin.
Även långtidsarbetslösheten minskar. I mars uppgick antalet långtidsarbetslösa till 173 542 personer, enligt Arbetsförmedlingens statistik.
Det är en nedgång jämfört med samma månad 2021 när siffran var över 182 000 personer. (Som långtidsarbetslös räknas den som varit utan arbete i tolv månader eller längre.)
Många av dessa människor kommer dessutom att ha goda förutsättningar att få jobb efter en kortare arbetsmarknadsutbildning eller yrkesintroduktion när arbetsmarknaden växer.
Till exempel finns stora behov av arbetskraft inom besöksnäringen – hotell, restauranger och boendeanläggningar. Även äldreomsorgen i hela landet skriker efter arbetskraft.
Men det gäller samtidigt att se att det finns en grupp som har svårt att få plats på den vanliga arbetsmarknaden även i ett bättre konjunkturläge.
För några år sedan tog tidigare LO-utredaren Jan Edling fram en rapport som visar att det finns omkring 90 000 personer som har befunnit sig i den så kallade obalansen under lång tid. Det är människor som aldrig riktigt får fotfäste på arbetsmarknaden, utan kastas mellan olika åtgärder, kortare påhugg och öppen arbetslöshet.
Edling visade även att deras svårigheter inte bottnar i brist på utbildning. De flesta av dem har gått alla sorters skolor och kurser men ändå inte blivit anställningsbara.
Slutsatsen är klar. Det räcker inte med utbildningssatsningar, makroekonomi och generella stimulanser för att få ned arbetslösheten. Det krävs även särskilda insatser för de mest utsatta grupperna.
Det är i och för sig rätt och riktigt att satsa mer på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, som regeringen gör. Men det är inte lösningen för alla individer.
Det behövs även subventionerade anställningar (som lönebidrag, extratjänster, beredskapsarbeten och naturnära jobb) för dem som av psykiska, fysiska, sociala eller andra skäl har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Därför är det bra att Eva Nordmark och regeringen nu föreslår mer pengar för införandet av så kallade etableringsjobb i vårbudgeten.
Etableringsjobben (som bygger på en uppgörelse mellan LO, fackförbundet Unionen och Svenskt Näringsliv) kan skapa en väg in i arbetslivet för många nyanlända och långtidsarbetslösa.
Det kommer emellertid krävas fler liknande initiativ för att få bukt med långtidsarbetslösheten. 173 452 långtidsarbetslösa är väldigt många människor.
Om detta finns även skäl att tala under valåret 2022. Tyvärr hamnar dock arbetsmarknadspolitiken långt ner på dagordningen när väljarna rankar sina viktigaste frågor.
Jobben fanns inte ens med bland de tio viktigaste frågorna när opinionsinstitutet Novus gjorde en mätning i mars!
Det är illa. Men det får inte hindra Arbetarepartiet Socialdemokraterna att lyfta arbetsmarknadsfrågorna i valdebatten. Det är ett reellt samhällsproblem att mer än 170 000 svenskar är långtidsarbetslösa.
Dessutom är ju jobbpolitiken en av nycklarna för att komma till rätta med utanförskap, segregation och sociala problem.
Det är ju ingen överraskning att det är oroligt i områden som Skäggetorp i Linköping eller Vivalla i Örebro där arbetslösheten är hög och många ungdomar saknar vettig sysselsättning.
En stor grupp människor har fastnat i ett långvarigt, destruktivt och passiviserande bidragsberoende. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att sådant skapar trubbel och elände.