Under söndagen samlas Miljöpartiet för att välja nytt språkrör efter avgående Isabella Lövin.
Allt talar för att det blir partisekreteraren Märta Stenevi, som är föreslagen av en enig valberedning.
Hon och språkrörskollegan Per Bolund kommer att få en del att bita i. Det är tuffa tider för de gröna i Sverige.
I opinionsmätningarna är det fortsatt kräftgång. I SCB:s stora novembermätning fick Miljöpartiet 3,9 procent – det vill säga ett resultat under fyraprocentsspärren till riksdagen.
Partiets problem var tydliga redan i valet 2018. De gröna backade med 2,5 procentenheter och landade på 4,4 procent.
Det är en helt annan utveckling än för systerpartiet i Tyskland som länge varit en förebild för de svenska miljöpartisterna.
Där har Die Grünen vuxit, skaffat sig folklig förankring och blivit ett stort parti. I en aktuell opinionsmätning noterar de gröna 19,3 procent och är näst största parti efter CDU/CSU. Socialdemokratiska SPD backar till 14,7 procent.
I Sverige känns MP emellertid inte som ett realistiskt alternativ för de breda väljargrupperna. Något som de gröna även konstaterar själva i sin egen analys av valet 2018.
Många väljare känner att Miljöpartiet inte förstår ”vanligt folk”, noterar partiets valanalytiker.
Partiets valresultat i norra Sverige är en tydlig signal. Partiet backade kraftigt i samtliga Norrlandslän.
I Norrbotten noterade Miljöpartiet låga 2,76 procent, trots tillgången till ett starkt regionalt dragplåster som Peter Eriksson.
Det betyder inte att norrbottningarna är mindre engagerade för miljön och klimatet än andra.
De flesta i norr har tvärtom ett starkt och nära förhållande till skog, mark, fjäll och vatten. Jakt, fiske och bärplockning är viktiga inslag i vardags- och fritidslivet.
Men människor i norr vill också ha jobb, trygga inkomster och regional utveckling – och många uppfattar Miljöpartiet som en bromskloss när det gäller att utveckla exempelvis gruv- och skogsnäringen.
Det är en hållning som dessutom blir än mer svårförståelig eftersom den gröna omställningen kräver både gruvor och skogsbruk.
Investeringar i elbilar, solceller, vindkraft och järnvägar förutsätter ju tillgång till metaller och mineral. På samma sätt kan skogen spela en större roll för att få fram förnybar energi men också som ersättning av olja i plaster och kemikalier.
Den diskussionen förs nu också med visst eftertryck inför höstens socialdemokratiska partikongress.
3 oktober skrev jag om tre kvalificerade debattinlägg från Stefan Edman, Mats Engström och Kalle Sundin, som visar att det är fullt möjligt att förena arbetarrörelsens traditionella kamp för jobb, välfärd och rättvis fördelning med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Klimat- och miljöpolitik behöver inte handla om att klä sig i säck och aska. Innovationer och investeringar i ny miljövänlig teknik kan fixa både klimatkrisen och bidra till nya jobb och ekonomisk tillväxt.
Det är en debatt som även Märta Stenevi och andra miljöpartister bör ta på allvar om de vill bli ett större och folkligare parti. Även låginkomsttagare, människor i skogslänen och folk med små pensioner – så kallat vanligt folk – måste känna att de har glädje och nytta av den gröna omställningen.
Det behövs ökad takt i klimatpolitiken men samtidigt behövs också trygghet i förändringarna så alla känner sig delaktiga i resan mot det hållbara samhället.