Läslov. Det är viktigt på riktigt. Just nu, i denna skrivande stund funderar jag på vilken ton den här krönikan ska ha. Ska den vara alarmistisk, i moll eller ska jag försöka anlägga en positiv ton? Hmmmm.
Jag väljer det sistnämnda. Vi kan behöva lite munterhet i dessa tider– eller hur? Så, då vet ni förutsättningarna: Då kör jag!
Det finns inte en enda svensklärare i hela Sverige som inte lyfter vikten av läsning inför sina elever och det är ingen slump. Läsning är inte alltid magi under själva läsandet, i görandet. Det kan tvärtom vara utmanade för en hel del barn och ungdomar, inte bara för dem med läs- och skrivsvårigheter.
Läsning kräver engagemang och koncentration. Att läsa är ett verb, att verba kan vara jobbigt. Precis som det kan vara tufft, tråkigt, svårt att träna, lösa ekvationer, städa, gå ut med hunden, stiga upp på morgonen …
Nu kan du lägga till valfritt görandet som kan möta på motstånd. Att något görande, något verbanden, kan kännas motigt innan handlingen, och under själva agerandet, ligger förmodligen i människans natur, det är skönt att chilla. Men det är inget gångbart argument i längden.
För göra måste människan. Och efter görandet kan det ibland, relativt ofta faktiskt, kännas skönt. Dessutom kan riktiga belöningsendorfiner strömma till om resultatet blir det som eftersträvandes.
Att läsa är ett verb – och efter handlingen kan faktiskt magi ske. Hjärnan börjar arbeta, processa och tänka nya tankar. Den gulliga hjärnan verbar: utvecklar sig och människan kan på så vis få syn på att varje situation kan ses ur olika perspektiv.
Det är ett viktigt fundament i demokratin - insikten om att verkligheten inte är svart eller vit, att ens egna åsikter inte måste vara en sanning för andra, att det alltid finns flera olika vinklar att förhålla sig till.
Att få tillgång till berättelser kan också ge människan en känsla av sammanhang: känslor som en barn eller ungdom känner i oktober 2021 har andra också känt, för tio år sedan, för hundra år sedan, ja, redan under antiken och dessförinnan.
Alla individer är unika, men alla individer förenas i detta: att vara en människa med känslor – och de känslorna vi känner har andra innan oss upplevt. En läsande människa är således aldrig riktig ensam, utan befinner sig i ett narrativ av andra människor genom berättelsens magiska trådar.
En annan viktig faktor kopplad till läsning är ordförråd. För att som vuxen kunna hänga med i nyhetssändningar, ta del av myndighetstexter, förstå sin omvärld och kunna agera i den krävs ungefär 50 000 ord i sitt ordförråd.
En sjuttonåring som regelbundet läst och förhållit sig till texter har det ordförrådet, och kanske till och med mer. Men en ungdom som inte läst, inte lyssnat till texter, inte är en läsande person har cirka 15 000 – 17 000 ord.
Att inte ha tillräckligt med ordförråd kan innebära att den människan inte kan göra medvetna val, inte kan förstå sina rättigheter, kanske inte kan greppa sina skyldigheter. Det är en bildningsförlust som kan få ödesdigra konsekvenser – både för individen och för samhället.
Nu skulle ju den här krönikan vara i en kontext av hoppfullhet och här kommer det: För barn och ungdomar kan ordförrådet tränas upp relativt snabbt. Ungas hjärnor är sugna på att växa, utvecklas och läsning är näst intill dundermedicin för att öka på ordförrådet.
Precis som med träning är lite läsning då och då bättre än ingen läsning alls.
Läslovet är ett utmärkt tillfälle att för barn och ungdomar att ta första steget till att bli läsande individer. Länge leve läsningen!