Under den gångna helgen meddelade infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att regeringen har för avsikt att göra det enklare att få körkortslån från CSN.
Bakgrunden är att möjligheten för arbetslösa att låna pengar för att ta körkort har funnits i snart två år, men att färre än man hoppats på hittills har sökt och beviljats lånet.
Det vill man få ändring på genom att göra ansökningsprocessen mindre komplicerad, särskilt för dem med språksvårigheter, och genom att öppna för möjligheten att söka flera gånger om.
Att en sådan ändring skulle vara god politik är knappast nödvändigt att argumentera för. I många yrken är ett körkort en förutsättning för att man överhuvudtaget ska kunna komma ifråga som kandidat, och därför är CSN-lån till körkort sunt både som en insats för arbetsmarknaden och som ett steg i riktning mot en förbättrad integration.
Vi vet också att många av dem som har kommit till Sverige de senaste åren har förmågan att köra bil, och att det därför är särskilt värt att underlätta vägen även till ett svenskt körkort. De som har kommit till Sverige och letar efter arbete behöver färre, inte fler, hinder på sin väg.
Ensam kommer en reformering av regelverket varken att råda bot på alla samhällsproblem eller locka väljarna till valurnorna i drivor vid nästa val – men det är ett exempel på klok och framsynt socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, och just nu finns möjligheten att se hur det passar in i ett större mönster.
I spåren av den ekonomiska krisen har Sverige drabbats av arbetslöshet på nivåer vi inte har sett på länge. Och som alltid är varslen ingenting som hyvlar arbetsmarknaden jämnt nedåt – de som förlorar sina jobb först är knappast ingenjörerna eller styrelseledamöterna.
Det är de unga och de relativt nyanlända, som ännu inte har hunnit etablera sig fullt ut på arbetsmarknaden, som går på osäkra anställningar i konjunkturkänsliga branscher och som arbetsgivarna vet att de med kort varsel kan ersätta med någon annan.
Det bästa sättet att göra sig både attraktiv på arbetsmarknaden är att skaffa sig en utbildning. Därför gör Arbetsförmedlingen rätt när den uppmanar dem som förlorat sina jobb att studera i höst.
Risken finns att vi står inför en svår tid på arbetsmarknaden, med tuff konkurrens om de jobb som finns. Då är det bästa man kan göra att ta chansen att utveckla både sina kunskaper och sina kvalifikationer – och det är sant oavsett om det handlar om att ta tag i en ofärdig gymnasieexamen eller att läsa vidare på högre nivå.
Kriser är inte möjligheter, och de är inte till för att vi ska gå starkare ur dem. Det hindrar inte att vi är tvungna att göra vårt bästa i varje situation som uppkommer – och det gäller faktiskt inte bara enskilda individer och löntagare, utan faktiskt också vårt samhälle som helhet.
Om ett litet och exportberoende land som Sverige ska kunna bevara sitt välstånd och stå sig i en allt skarpare global konkurrens, är det nämligen nödvändigt att vi tar tillvara på vår arbetskraft. Det gör vi genom att ge så många chansen på arbetsmarknaden som möjligt, och låta dem ta varje tillfälle att utvecklas.
Därför är även små steg på arbetsmarknadspolitikens område viktiga – om vi vill klara det här, har vi helt enkelt inte råd att lämna någon bakom.