LO, PTK och Svenskt Näringsliv (parterna på arbetsmarknaden) hade chansen att skriva historia under natten mot torsdagen. Men det blev inget nytt Saltsjöbadsavtal om spelreglerna på svensk arbetsmarknad.
Förhandlingarna kraschade – och därmed hamnar bollen hos regering och riksdag.
Det är ett präktigt fiasko för den svenska partsmodellen. När det verkligen gällde – och så mycket stod på spel – klarade parterna inte av att leverera en gemensam lösning.
Det här kan också ha varit sista chansen för löntagarorganisationerna att kunna påverka.
Riksdagen befolkas sedan länge av en majoritet som är allt annat än fackföreningsvänlig. Inför valet 2018 drev såväl C och L som M, KD och SD olika krav på att luckra upp lagen om anställningsskydd (LAS).
Dessa partier förfogar tillsammans över 204 av riksdagens 349 mandat – det vill säga en förkrossande majoritet.
De två mest löntagarvänliga partierna – S och V – har tillsammans bara 127 mandat. (Miljöpartiet, som inte alltid varit en pålitlig vapendragare för arbetsrätten, har 16 mandat.)
I en sådan riksdag – starkt dominerad av borgerliga partier – är det i princip omöjligt att få igenom lagar som stärker anställningstryggheten. Då blir det istället beslut som gynnar främst arbetsgivarsidan.
En S-ledd minoritetsregering kan helt enkelt inte påverka så mycket i den arbetsrättsliga lagstiftningen, när det finns en riksdagsmajoritet som vill ha lagen om allmän visstid, fler undantag i turordningsreglerna och liknande förändringar.
Därför är förhandlingsvägen i princip fackföreningsrörelsens enda verkliga verktyg just nu. Genom att göra upp med Svenskt Näringsliv kan LO och PTK påverka villkoren åtminstone litet grand.
Men nu blir det istället regering och riksdag som tar över styrspaken. Och det bådar inte gott för löntagarintressena.
I våras la den statliga utredaren Gudmund Toijer ett förslag som är allt annat än positivt för facket. Tobias Baudin, Kommunals ordförande, beskriver betänkandet som "en seger med 11-0 för arbetsgivarna". Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, menar att Toijers förslag rubbar den grundläggande balansen på arbetsmarknaden.
Det är också denna utredning som nu är ute på remiss och ligger till grund för den fortsatta behandlingen i regering och riksdag.
Såväl arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) som statsminister Stefan Löfven (S) har visserligen kritiserat utredningen och menat att den inte följt direktiven och stärker arbetsgivarnas makt, trots att Januariavtalet uttryckligen talar om vikten av att "en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls"
L och C gör dock en annan tolkning av Januariuppgörelsen och menar att utredningens förslag ska bli lag, om parterna inte blir överens.
Därmed skulle det här kunna bli början på slutet av för Januarisamarbetet och inledningen till en regeringskris, vilket sannerligen inte är att önska i ett läge med pandemi, hög arbetslöshet och andra allvarliga samhällsproblem.
"Det vore verkligen att spela hasard med både människors hälsa och samhällsekonomin", varnar helt riktigt Helle Klein i den fackliga tidskriften Dagens Arbete.
Av det skälet är det bra att både Annie Lööf (C) och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) markerar att de gärna ser att fack och arbetsgivare sätter sig vid förhandlingsbordet igen och återupptar diskussionen.
Det bör ansvarskännande parter ta fasta på. Sverige behöver inte politiskt kaos parallellt med allt coronaelände.
LO-basen Susanna Gideonsson sa under torsdagsmorgonen att en uppgörelse var nära. Det borde göra att det finns grund för att i konstruktiv anda fortsätta samtalen med Svenskt Näringsliv istället för att låta riksdagen diktera villkoren.