En förhandling Àr den hÄllbara lösningen

Konflikten om arbetsrÀtten illustrerar det vi alla redan vet: Januariavtalet Àr lÄngt ifrÄn perfekt, men det Àr det bÀsta vi har.

OPPOSITION. Jonas Sjöstedt (V) har varit tydlig med sitt motstÄnd mot utredarens förslag till förÀndringar av arbetsrÀtten.

OPPOSITION. Jonas Sjöstedt (V) har varit tydlig med sitt motstÄnd mot utredarens förslag till förÀndringar av arbetsrÀtten.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Ledarkrönika2020-05-29 06:01
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Under de senaste veckorna har det blivit tydligt att den pĂ„gĂ„ende pandemin har börjat slĂ€ppa sitt grepp om landet. Den pĂ„gĂ„r fortfarande och det finns ingen anledning att sluta vara vaksam eller sluta följa myndigheternas rekommendationer – men fast den ligger överst i vĂ„ra huvuden, Ă€r den inte lĂ€ngre det enda som finns dĂ€r.  

Om det skvallrar inte bara tidvis vĂ€lfyllda uteserveringar och ett försiktigt Ă„terupptaget resande, utan ocksĂ„ att konfliktnivĂ„n i det politiska samtalet Ă„ter har höjts. SĂ„ har VĂ€nsterpartiet hotat att göra gemensam sak med högeroppositionen och fĂ€lla Stefan Löfvens regering om de försöker göra den statliga utredningen om arbetsrĂ€tten till konkret politik.  

Förslaget har Ă€nnu inte presenterats, men har mötts med svidande kritik frĂ„n arbetarrörelsen. Som Olov Abrahamsson konstaterade pĂ„ denna sida (NSD 26/5) vore det allra bĂ€sta om arbetsmarknadens parter kunde mötas i en förhandlingslösning. En sĂ„dan skulle förmodligen vara bĂ€ttre anpassad till att möta den samtida arbetsmarknadens krav – den skulle ocksĂ„ Ă„tnjuta ett bredare mandat, och bilĂ€gga frĂ„gan pĂ„ ett mer definitivt sĂ€tt.    

Det Ă€r lĂ€tt att förstĂ„ de fackliga företrĂ€darnas oro och ilska, och Ă€ven VĂ€nsterpartiets motstĂ„nd borde vara vĂ€lkommet för regeringen. En av Januariavtalets grundlĂ€ggande svagheter Ă€r dess slagsida högerut, och dĂ€r behöver Socialdemokraterna en högljudd och aktiv opposition frĂ„n vĂ€nster för att hĂ„lla kursen.  

Problemet Ă€r bara att en sĂ„dan opposition nĂ€r allt kommer omkring Ă€r ihĂ„lig. Det finns en teoretisk möjlighet att den samlade oppositionen skulle fĂ€lla den sittande regeringen, och Ă€ven om det i nulĂ€get tycks osannolikt ska den möjligheten inte uteslutas. Men det skulle bara ta oss tillbaka till samma situation som rĂ„dde i december 2018, med fĂ€rre alternativ pĂ„ borde Ă€n vad som fanns dĂ„.  

Det finns ingen riksdagsmajoritet för vare sig en vĂ€nsterregering eller för en anstĂ€ndig höger, och om problemet dĂ„ var att ett nyval inte sĂ„g ut att kunna producera ett resultat som var annorlunda pĂ„ ett meningsfullt sĂ€tt mĂ„ste vi i nulĂ€get vara Ă€rliga och konstatera att inte ens hotet om ett nyval borde finnas pĂ„ bordet i ljuset av rĂ„dande smittspridningslĂ€ge.  

DÀrför mÄste vÄrt hopp stÄ till att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar, förhandlar, kommer överens och skakar hand med varandra Ànnu en gÄng.