På onsdagen släppte Kommunal utredningen ”Trygghet på arbetsmarknaden.” Det är en väl vald titel och en rapport som kommer vid helt rätt tillfälle – för det första jag tänker på när jag hör den är att den lika gärna skulle ha kunnat vara ironisk.
Trygghet är nämligen inte det första uttrycket man sätter i samband med arbetsmarknaden just nu: Arbetslösheten är på väg mot höjder som för ett halvår sedan inte kunde föreställa sig, och med en utredning som vantolkar andan i Januariavtalet i ryggen strävar Socialdemokraternas liberala stödpartier efter att luckra upp anställningsskyddet.
Det är också kärnan av den bild som rapporten tecknar – vi har idag ett samhälle där många arbetstagare, särskilt inom de yrkesgrupper som företräds av Kommunal, arbetar ofrivillig deltid under otrygga anställningsförhållanden, och där anställningsformen Allmän visstid sedan 2007 har bäddat för en radikal omfördelning av makten på arbetsmarknaden.
För att tala klarspråk handlar det om att vi sedan 1980-talets slut i rask takt har gått mot ett samhälle som är uppdelat i ett A-lag och i ett B-lag, där såväl ekonomiska resurser som politiskt inflytande har samlats och koncentrerats hos arbetsgivarna, och fråntagits löntagarna.
Allra smärtsammast är att de politiska förutsättningarna för att göra någonting åt det just nu saknas. De senaste åren har varit fyllda av svåra beslut för den svenska arbetarrörelsen, men vart och ett av dem springer ur samma källa – Sverige saknar i nuläget den politiska opinionen för en nödvändig, röd politik.
Ibland är det frestande att beskriva det som om den stora svårigheten för arbetarrörelsen i vår tid är att man är tvungen att föra en kamp på två olika fronter samtidigt.
Å ena sidan handlar det om att bevara och skydda de progressiva politiska och sociala värderingar som är centrala i varje demokrati, men som nu är hotade och ifrågasatta i alla delar av världen; det målet försöker Socialdemokraterna uppnå genom samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna.
Å andra sidan handlar det om att ta tillvara arbetarrörelsens traditionella ärende i att sträva efter rättvisa villkor på arbetsmarknaden, minskade klass- och inkomstklyftor och ett tryggare samhälle för alla; det målet har tillfälligt fått stryka på foten för att upprätta samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna.
I det sammanhanget har ändamålen fått helga medlen. Problemet med det är dock att motsättningen mellan de två målen i själva verket är falsk. De två kamperna går inte att separera från varandra, eftersom de är sammantvinnade vid själva roten.
En politik som accepterar inskränkningar i medmänskligheten och i friheten skulle ovillkorligen leda till ett samhälle där de starkare hävdar sin rätt, och de svagare får acceptera det som erbjuds dem.
På samma sätt skulle en politik som leder till ökad otrygghet på arbetsmarknaden, och till ett i grunden tudelat samhälle, på kort och på lång sikt leda till missnöje, till motsättningar och till politisk turbulens som är till skada för det öppna samhället.
Vi sitter kort sagt i en politisk och ekonomisk rävsax, och har ännu inte kommit i närheten av en insikt om varifrån våra problem kommer. Just därför är det utredningsarbete som Kommunal bedriver nödvändigt – för att vi ska förstå vårt samhälles bana, och vad vi kan göra för att ändra den.