Så här i skolavslutnings- och studenttider drar jag mig till minnes ett mail jag fick från en upprörd rektor anställd av en stor friskolekoncern där ägarna gör gigantiska vinster.
Jag hade i en krönika belyst hur orättvist det svenska skolsystemet är utifrån flera olika perspektiv. Bland annat att friskolorna är mer generösa med betyg än de kommunala skolorna och det på tveksamma grunder. Rektorn var irriterad över att jag belyste den orättvisa betygssituationen i Sverige.
Han menade att jag via min text kränkte alla hans duktiga studenter som gick ut på sommarlov med bra betyg – betyg baserade på kunskaper. Det sistnämnda enligt honom alltså.
Rapporteringen kring friskolornas till synes ohämmade lust att strössla fina betyg till sina elever har varit återkommande under flera års tid och problemet belyses regelbundet. Till exempel hade SVT den 31 maj i år ett inslag om hur de nationella proven och betygen sockras i friskolor.
Jonas Vlachos, professorn i nationalekonomi vid Stockholms universitet, sa till SVT att de fristående skolorna först rättar de nationella proven mer generöst än kommunala skolor och därefter betygsätter mer frikostigt i förhållande till de rättade proven.
Det i sig är allvarligt. De nationella proven är noga utprövade och ska rättas efter Skolverkets bedömningsmatriser där det finns tydliga instruktioner. Och för att bortse från elevens resultat bör det finnas särskilda skäl för det.
Det är viktigt att påminna om att betyg är myndighetsutövning och betyget ska spegla den kvalitet som eleven har på sitt kunnande vid kursens slut.
Betygen är sedan ett sätt att sålla bort – eller fram – elever till framtida studier. Goda betyg kan också vara avgörande vid jobbansökningar. Betyg ska liksom inte vara ett lotteri – utan vara rättvist och rättssäkert.
Att skolföretag och fristående skolor trots allt pumpar upp betyg är logiskt ur ett marknadsmässigt perspektiv: Företag vill ha nöjda kunder och i skolsammanhang är det nöjda elever och nöjda föräldrar.
Lägg till glada skolledare som kan presentera goda skolresultat till ägare, som i sin tur kan använda betygen i framtida marknadsföring för att locka fler kunder (alltså elever).
Det är således en press på lärarna att dopa elevernas resultat, vilket är ett bekymmer. En lärare ska lära ut och bedöma vad eleven lärt sig, inte vara en del i ett vinstmaskineri. Kunskap ska stå i fokus, inte vinstutdelning till ägare.
Åter till den upprörda rektorn. Jag minns inte vad jag svarade. Men det jag borde svarat är att det inte är hans elever som i första hand ska känna sig kränkta (detta modeord).
Förlorarna i betygssystemet är elever i kommunala skolor som ska konkurrera med sina betyg gentemot friskoleelever som simmat i söt grädde.
Det drabbar även elever från friskolor att betygssystemet inte är stabilt. Skolverket har i sin rapport "Från gymnasieskola till högskola - en registerstudie" (2018) undersökt hur elever från kommunala och friskolor klarar sig vid högre studier. Det kom fram till att elever från kommunala skolor har något lägre betyg än elever från fristående gymnasieskolor men att de ändå generellt presterade något högre under det första året i högskolan.
Det går att spekulera i varför det är så – men en inte alltför vild gissning är helt enkelt att de kommunala eleverna är bättre rustade rent kunskapsmässigt. På så vis blir felaktiga betyg även ett skoskav gentemot friskolans elever.
Men det riktiga sveket är mot de kommunala elever som inte kom i på utbildningen på grund av att andra sökande från friskolor hade uppumpade betyg.
Så här kan vi ju inte ha det. Elever ska vara elever, inte kunder på en marknad. Förlorarna på dagens betygssystem är barn och elever i kommunala skolor och i förlängningen även samhället.
Att lyfta upp det är inte att kränka friskolans elever – det är ju inte ansvariga för problemet. Det är politikerna.
Det är dags att samhället tar tillbaka ansvaret kring skolorna och de som vill tjäna stora mångmiljonbelopp får söka sig till andra områden.