God jul – känner du att den där magiska julstämningen inte har infunnit sig och att du helst av allt vill fullipa på toaletten så ska du veta att du är inte mol allena.
Du gråter i ett snorande kollektivt – för julens förväntningar går absolut inte att leva upp till. Julens förförande eko är en falsk illusion.
Som narrativet att julens helger ska tillbringas i ledighet, men Sverige ska ju fortsätta fungera. Malmen ska fram, vägarna ska plogas, blodprover tas.
Ledighet under högtider är ett privilegium som den offentliga julbilden inte låtsas om. Naturligtvis blir barn då besvikna när föräldrarna drar på sig arbetskläderna och de vuxna lämnar hemmet för pliktens skull med ett molade hjärta.
Annat som kan få igång tårkanalerna är pressen på julkonsumtion. Förförisk reklam signalerar ut att det är helt rimligt för en tonåring att önska sig en ny mobiltelefon i julklapp- och att sedan få en!
Notera: det är bara en enda av tusentals reklamfilmer i kapitalismens ledband. Klart barnen blir hjärntvättade. Klart vuxna bli hjärntvättade. Men vilka har råd egentligen att leva upp till de både uttalade och outtalade kraven?
Handen upp alla som överkonsumerat inför jul och handlat julklappar som man egentligen inte har råd med. Detta trots att alla präktiga tips om gåvor från secondhand. Hurtiga råd från dem som har tid att springa på loppisar i december. För människor som ligger nära maxpuls, bara för att få ihop vardagslivet, är det tänket helt verklighetsfrånvänt.
Dessutom, vilka ungar blir glada av någon annans gamla saker under en högtid som skriker kommers? Är det någon gång föräldrar vill ge guldglans till sina barn är det under jul – det har kapitalismen lärt oss och ingen kan frigöra sig från sin tid.
Det är därför desperata vuxna tar SMS-lån i december. Det är inte för att de är dumma i huvudet utan för att pressen blir för stor. Man kan lipa för mindre.
Sedan har vi ”välgörenhetsprojekt” som vill sprida julglädje. Barn till föräldrar med låga inkomster ska få julklappar. Fint kan tyckas, men blir otäckt när det blir villkorat.
Ett så kallat ”gott initiativ” har haft den illa smaken att fattiga barn till föräldrar som röker eller snusar minsann inte ska förvänta sig några ”välgörenhetsjulklappar" – med retoriken att barnens föräldrar minsann kan sluta använda nikotin och köpa julklappar istället.
Undertonen: föräldrarna prioriterar inte sina barn tillräckligt.
Så ska de fattiga tuktas och dränkas i skam och moralkakor. De som har mindre än andra ska vara duktigare än de som har, för att eventuellt få lite smulor som de rika delar ut. Sedan ska de stå med mössan i hand, tiga och tacka och bocka. Vilken julkänsla!
Här är det upplagt för både sorgsna och ilskna tårar.
Men umgänget då! Julen handlar om att vara tillsammans. Ja. Adverbet tillsammans innebär per automatik någon fler än en människa.
Det finns ett underliggande ”krav” på att alla har någon, en partner, barn, svärmor, eller gammelmoster. Men så ser inte verkligheten ut, alla har inte någon. Många är ensamma och ensam blir ensammare när känslan är att alla andra har någon. Fast det inte är en sanning.
För dem som spenderar julen med någon eller några finns det inte heller några garantier för gemenskap. Systembolaget har haft försäljningsrace och med någon snaps redan till lunch är det andra som försöker hålla andan för att inte släppa ut primalgråten.
Så för vem är bilden av julen till för: egentligen? Knappt ens för dem som passar in i exakt alla välanpassade normer som blir extra rigida när högtider infaller. Inte konstigt att julen riskerar att bli Lars Norénsk. Det glädjande är att spektaklet snart är över
Till dess kanske det är en tröst att det är många som gråter. Kanske kan det tysta ekot av tårar vara till en liten, liten tröst. Du är inte ensam att snörvla dig igenom dagen.