När jag var liten pågick det ett tyst krig om svartvinbärssaften hemma.
Mamma ville alltid köpa en speciell sort som var dubbelt så dyr eftersom hon tyckte den var godare. Pappa menade att det var omöjligt att känna skillnad på den dyra och den billigare.
Så en dag ordnades ett stort blindtest.
15 glas med saft skulle smakas. Jag och mamma skulle gissa vilka glas som innehöll den dyra, och vilka som innehöll den billiga.
Svenska myndigheter säljer dina personuppgifter till företag, rapporterades det om igår. Ett exempel är om du fått barn, och plötsligt får hem reklam för blöjor.
Bara Transportstyrelsen tjänar ungefär 30 miljoner kronor per år på det här.
En bra inkomst för dem, men ett billigt pris för företagen.
Reklam handlar om att du ska vilja välja något. När du står i en mataffär ska du tycka att du vill ha en speciell sorts tvättmedel, eller en speciell sorts svartvinbärssaft.
Få vill vara den som går på reklamerna.
Därför måste man få människor att tro de helt själva har valt just den produkten. Ett exempel är Coca-Cola light och Coca-Cola zero.
Identiskt innehåll, men helt olika marknadsföring. I Zero-reklamerna är det en man som åker helikopter och räddar en tjej.
I Light-reklamerna är det tjejer som shoppar och äter sallad.
Tanken är att vi ska välja något för att vi tror att vi valt det helt själv. Ungefär som när småbarnsföräldrar ska förklara att deras dotter verkligen vill leka med barbie helt av sig själv. Ja det tvivlar jag inte en sekund på, någon som har blöja och äter grus tänker sällan kritiskt. Inte brukar vi förvänta oss det heller.
Man vill ha sin världsbild bekräftad på fler sätt.
På sociala medier följer jag många vänstermänniskor. Och en hel del poliser, bland annat områdeschefen i norra Lappland, eftersom jag tycker det är spännande att följa polisers vardag.
Jag kan fördöma rasistiska ”nyhetssidor”, men faktum är att många läser där varje dag eftersom man tycker att all annan media är hjärntvättad och inte berättar ”sanningen”.
Hemsidorna bekräftar deras världsbild och konspiration.
Jakten på bekräftelse är inget nytt, det vet jag. Men det finns andra saker som är nya.
Var fjärde sjuåring har idag tillgång till en egen dator, och 70 procent av 14-åringarna har det.
Pappa antecknade våra gissningar i smaktävlingen. Jag och mamma smuttade, gurglade och luktade på alla glasen.
Mammas svar var huller om buller, det fanns inget som visade att hon kände någon skillnad.
Jag hade däremot alla rätt. Barn har nog känsligare smaklökar.
Så då var frågan från både pappa och mamma: var det godare med den dyrare saften?
Nja, sa jag, och frågade om vi inte kunde köpa Coca-Cola light istället.