När jag träffade kommunalrådet Tommy Nilsson (S), Kalix, för ett par veckor sedan så blev det förstås också en del tal om hackerattacken mot kommunen. En rad kommunala verksamheter, som hemtjänsten, drabbades när datasystemen slogs ut strax före jul.
"Man måste ha en plan och beredskap för att det värsta kan hända", konstaterade Nilsson när vi satt och resonerade över en kopp kaffe och ett kakfat i kommunledningskontoret.
Det är en fingervisning för Sveriges övriga 289 kommuner men också statliga verksamheter, näringsliv och enskilda hushåll.
Slarv med it-säkerheten riskerar att straffa sig, som jag påpekade på ledarsidan 20 december.
Samma dag fick jag även mejl från Christer Åhl, Boden, verksam i ett konsultföretag med rötter i Försvarsmakten.
Han påpekar att det var i huvudsak de administrativa stödsystemen som drabbades i Kalix och att det finns en risk för ännu större konsekvenser om kommunerna inte är vakna.
"Idag lever vi ju med IoT (Internet of Things) och det är en tidsfråga innan kommunernas vattenförsörjnings-, el-, ventilations-, vård- och inpasseringssystem med mera är helt ihopkopplade. Allt i effektiviseringssyfte men till en betydligt ökad hotbild", skriver Åhl.
Begreppet Internet of Things (sakernas internet) tarvar en förklaring. I korthet kan det beskrivas som grejer i vår vardag (diskmaskin, tvättmaskin, kylskåp, bil, tv, kameror och mycket annat) som kan styras och utbyta information över nätet.
Alla dessa nya smarta lösningar används så klart även i offentlig verksamhet och privata företag för att på olika sätt göra livet enklare och spara pengar.
Men de innebär också nya säkerhetsrisker. Om du kopplar upp dörrlåset, kylskåpet, hissen, tv:n och värmepumpen till samma nätverk som dina datorer och telefoner, finns plötsligt betydligt fler vägar in till din mest privata digitala sfär.
Samma risker löper givetvis samhällsviktiga verksamheter i kommunal, regional eller statlig regi. Luckor i säkerheten kan utnyttjas av både kriminella element och främmande makt.
I sin årsrapport understryker Säpo dessutom att det finns tydliga säkerhetshot mot Sverige.
"Säkerhetspolisen konstaterar att Sverige är ett attraktivt mål för främmande makt och bedömer att underrättelsehotet kommer att fortsätta öka. Bland annat riktar sig främmande makt mot kommersiella mål, militära mål, teknik, forskning och utveckling samt människor som sökt sin fristad i Sverige. Främmande makt kommer också fortsatt att försöka påverka svenska politiska ställningstaganden. Ryssland, Kina och Iran är de länder som utgör det allvarligaste hotet", konstaterar Säpo.
Säpo pekar även ut cybersäkerheten som ett eftersatt område.
"Säkerhetspolisen ser brister i säkerhetskänsliga verksamheter, bland annat i arbetet med säkerhetsskyddsanalyser, IT-säkerheten och personalsäkerheten", skriver Säpo.
Nu bildas ett nationellt center för cybersäkerhet, vilket är bra. Budgeten för verksamheten är dock liten – 50 miljoner kr första året. Den ska visserligen successivt växa till 400 miljoner kr till 2025. Men det är fortfarande småpengar i den totala statsbudgeten.
Därför går det inte att lita på att det nationella centret ska fixa alla säkerhetsproblem. Det gäller även att kommuner, regioner, företag och andra samhällsaktörer är på tå och ser om sitt hus. Det går inte att ta lätt på säkerhetsfrågorna.
Vi får inte vara naiva och blåögda. "Man måste ha en plan och beredskap för att det värsta kan hända", som Tommy Nilsson sa i Kalix.