Det blir lika tufft som i backen i Tour de Ski

Kliv, kliv, överlev. Det Àr vad som gÀller för resten av mandatperioden.

Likt en sliten skidÄkare i Tour de Ski kan Stefan Löfven och Annie Lööf bara drömma om en mer lÀttÄkt terrÀng. Det politiska landskapet Àr och förblir som det Àr.

Likt en sliten skidÄkare i Tour de Ski kan Stefan Löfven och Annie Lööf bara drömma om en mer lÀttÄkt terrÀng. Det politiska landskapet Àr och förblir som det Àr.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledarkrönika2021-07-20 06:01
Detta Àr en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion Àr socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvÀrderingar.

För nĂ„gra Ă„r sedan myntade SVT:s skidexpert Mathias Fredriksson uttrycket ”kliv, kliv, överlev” nĂ€r han klĂ€ttrade uppför Alpe Cermis, den Ă€ckligt branta finalbacken i Tour de Ski.

En flÀmtande Fredriksson lÀrde oss att det gÀller att ta backen steg för steg, aldrig ge upp och kÀmpa vidare, Àven nÀr det Àr tungt och motlut.

SÄ kommer det att vara Àven för Stefan Löfven (S) och hans regering under resten av mandatperioden.

Den rödgröna minoritetsregeringen hade en tuff seglats redan före sommarens regeringkris – och den blir inte enklare nu.

En riksdagsmajoritet bestÄende av ledamöterna frÄn S, C, V och MP samt den oberoende socialisten Amineh Kakabaveh tolererar visserligen Stefan Löfven som statsminister. Men Januariavtalet, som förhandlades fram under 134 lÄnga dagar efter valet 2018, Àr nu ett minne blott.

Det betyder att det inte lÀngre finns ett organiserat samarbete om statsbudgeten, politikens viktigaste styrÄra.

NÄgra förhandlingar mellan partierna i Löfvens regeringsunderlag Àr inte heller aktuella. Centerpartiets Annie Lööf har meddelat att hon varken kommer att förhandla med VÀnsterpartiet eller ge sitt stöd till en budget som varit föremÄl för samtal mellan regeringen och V.

De politiska röksignalerna tyder dock pĂ„ att bĂ„de V och C – i slutomröstningen i december – kan tĂ€nka sig att rösta pĂ„ regeringens budgetförslag om det tar tillrĂ€cklig hĂ€nsyn till nĂ„gra av de bĂ€gge partiernas respektive hjĂ€rtefrĂ„gor.

I annat fall kan det sluta med att det blir Moderaternas och Kristdemokraternas skuggbudget som, med hjÀlp av Sverigedemokraterna, gÄr segrande ur striden.

DĂ€rför krĂ€vs massor av politisk fingerfĂ€rdighet hos finansminister Magdalena Andersson (S) under de kommande mĂ„naderna. 

Andersson behöver luslÀsa VÀnsterpartiets och Centerpartiets riksdagsmotioner för att hitta en mix av förslag som kan tilltala bÀgge partierna. Samtidigt ska hon ta hÀnsyn till det egna partiets krav och intressen (och sÄ klart det stÀndigt krÄnglande Miljöpartiet).

Det Àr ett arbete som ska vara klart senast 20 september, nÀr budgetpropositionen ska lÀggas pÄ riksdagens bord.

Det blir en svÄrlöst ekvation. Men uppgiften Àr inte omöjlig.

Hur konstigt det Àn kan lÄta sÄ underlÀttas den av pandemin. Sverige behöver nÀmligen en expansiv budget för att fÄ fart pÄ jobb och ekonomi efter coronakrisen. Det kommer att tarvas ett antal statliga miljarder för att Sverige inte ska fastna i massarbetslöshetens trÀsk.

Det behöver investeras i vÄrd, skolor, Àldreomsorg, vÀgar, jÀrnvÀgar, krisberedskap, elnÀt och andra samhÀllsverksamheter (satsningar som traditionellt tilltalar S och V men ocksÄ mÄnga centerpartister).

Men det borde ocksĂ„ finnas utrymme för vissa skattesĂ€nkningar som har en schysst fördelningsprofil och kan medverka till att fĂ„ snurr pĂ„ hjulen i Sverige. Till exempel kan det handla om sĂ€nkt skatt för lĂ„g- och medelinkomsttagarna samt vissa verksamheter pĂ„ landsbygden – insatser som gör budgeten kan fĂ„ stöd Ă€ven frĂ„n Centerpartiets 31 riksdagsledamöter.

Det borde dessutom ligga i sÄvÀl Centerpartiets som VÀnsterpartiets intressen att medverka till en sÄdan konstruktiv lösning.

Alternativet till en progressiv mittenvĂ€nsterpolitik Ă€r nĂ€mligen konservativ högerpolitik. 

I och för sig Àr det fullt förstÄeligt att Annie Lööf fortfarande nÀr sina förhoppningar om att vÀva ihop S, C och M i ett bredare samarbete pÄ politikens mittfÀlt.

Men sĂ„dana idĂ©er prĂ€glas mer av önsketĂ€nkande Ă€n politisk realism. Ulf Kristersson och Moderaterna har valt vĂ€g – och det Ă€r en vĂ€g som rymmer samarbete med Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch (KD) pĂ„ högerkanten, inte med Annie Lööf eller Stefan Löfven.

IstÀllet framstÄr det som mer logiskt att Sverige fÄr ungefÀr samma utveckling som i Finland (dÀr Socialdemokraterna, Centerpartiet, VÀnsterförbundet och De gröna redan samarbetar och ingÄr i samma regering) eller Norge (dÀr Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti med stor sannolikhet kommer att bilda en ny majoritet efter stortingsvalet 13 september i Är).

SÄdana samarbeten finns för övrigt redan i en del svenska kommuner. Till exempel styr C och V gemensamt 22 av landets kommuner.

Den som vill fÄr givetvis, likt en sliten skidÄkare i Tour de Ski, drömma om en enklare och mer lÀttÄkt politisk terrÀng. Men det klokaste, för den som vill lyckas, Àr anpassa sig till verkligheten och göra det bÀsta möjliga av situationen.

Politik Àr och förblir det möjligas konst.