I några artiklar har NSD-reportern Peter Johansson uppmärksammat kriminaliteten i byarna i södra delen av Gällivare kommun. Det rapporteras om stölder, fyllerikörningar, rån, tjuvjakt och hot.
"Det är laglöst land", säger en orolig invånare i en av artiklarna.
"Man känner sig inte trygg i byn", framhåller en annan person.
Reportagen är en påminnelse om att den polisiära närvaron behöver stärkas inte bara i storstädernas förortsområden, utan också i många glesbygdskommuner.
Det blir svårt att arbeta brottsförebyggande och hålla koll på kriminaliteten, när en enda polispatrull ska täcka gigantiska geografiska ytor under stora delar av dygnet.
Följaktligen sprider sig otryggheten bland befolkningen i Nattavaara och andra berörda byar. Närmaste polispatrull kan ju befinna sig ett par timmar bort – och dessutom vara upptagen med andra ärenden.
Från regeringshåll görs nu en del för att stärka den polisiära närvaron.
Det sker en kraftig utbyggnad av polisutbildningen. Varje halvår skickas det nu ut omkring 600 nya polisaspiranter till polisstationerna runtom i landet.
Enligt Januariavtalet mellan S, C, L och MP ska det bli 10 000 fler polisanställda fram till 2024.
Det är begripligt att de flesta av dem hamnar i storstäderna samt de regioner som har störst och allvarligast kriminalitet. Men det är viktigt att det även finns en glesbygdsfaktor när Polismyndigheten fördelar de nya resurserna.
Även människor i byar och mindre samhällen betalar skatt och har rätt till trygghet.
I sitt slutbetänkande pekar den parlamentariska landsbygdskommittén på hur det fungerar i Norge. Där finns tydliga nationella krav på insatstiden i de enskilda polisdistrikten.
▪ I städer/tätorter med 20 000 invånare och uppåt: Inom 10 minuter i 50 procent och 15 minuter i 80 procent av fallen.
▪ I tätorter med mellan 2 000 och 19 999 invånare: Inom 15 minuter i 50 procent och 30 minuter i 80 procent av fallen.
▪ I övriga områden: Inom 22 minuter i 50 procent och 45 minuter i 80 procent av fallen.
▪ Beroende på regionala förhållanden kan insatstiden variera mellan de olika polisdistrikten.
Man kan säkert diskutera om den norska modellen passar svenska förhållanden. Klart är i alla fall att det behövs fler poliser på plats även i många av landets mindre kommuner.
Det är inte orimligt att åtminstone 250 av de omtalade 10 000 nya polisanställda hamnar i landets nordligaste län.