Kriget i Afghanistan eskalerar. Under veckan har det rasat strider om minst tre viktiga städer. Efter USA:s reträtt från landet vinner talibanerna ny mark och rapporterna talar om blodbad på ett sätt vi inte hört sedan 2001.
Om det rått några tvivel om hur misslyckad USA:s utrikespolitik var under president Bush måste de rimligen vara undanröjda nu.
Invasionen av Afghanistan var det minst kontroversiella av hans krig. Den kom direkt efter attackerna mot World Trade Center, på hösten 2001, och hade stöd av FN:s säkerhetsråd.
Det var inte okontroversiellt, men det fanns ett visst stöd internationellt. De flesta ville bli av med talibanstyret och Usama Bin Ladin fanns de facto i landet och samarbetade med regeringen i Kabul.
Ändå: Efter 20 år tycks resultatet bli noll och ingenting.
Talibanerna är på väg tillbaka. Och det gäller även det förtryck de etablerade, inte minst mot kvinnor, under åren före 2001.
Den självklara slutsatsen är att militära invasioner fungerar illa för den som vill bygga demokrati. Det är säkert inte omöjligt i alla sammanhang, men i ett land som Afghanistan krävs det uppenbarligen helt andra metoder.
Och där måste alla som vill se en demokratisk utveckling i världen, inte minst de som var emot den militära invasionen, ta sig en funderare.
Hur ska det gå till? För det räcker inte längre att vara emot USA:s krig. Hur gärna man än skulle önska att världen var en god plats bara USA tog hem sina trupper från andra världsdelar.
På det viset skulle den senaste månadernas utveckling nämligen kunna leda till den rakt motsatta slutsatsen. USA borde stannat längre, och tagit ansvar fullt ut för sin invasion för 20 år sedan. Kanske hade det krävts 40 års militär närvaro? Eller 100?
I samband med 9/11 talades det mycket om behovet av en helt annan typ av interventioner. Om att stötta demokratiska krafter i andra länder. Om utbildning, stöd till mänskliga rättigheter, fri press, valprocesser och andra element i fungerande demokratier.
I dag skulle den sortens planer behöva bli mer konkreta, anpassade till den nya tid vi lever i. När grupper som talibanerna vinner mark. När diktatorer som Lukasjenka i Belarus blir allt mer brutal. När generalerna i Myanmar plötsligt ångrat alla demokratiska reformer under de senaste 15 åren.
Var är den hårda debatten? Bush hade fel. Det fattar alla. Antagligen till och med han själv. Men det var knappast talibanerna som skulle vinna på detta.
Så vad gör vi nu?