Jag minns den dag jag “officiellt” gick med i partiet Socialdemokraterna. Eller den tid då jag liksom öppet sa att jag är sosse, jag tror på de socialdemokratiska idéerna, och så vidare. Detta var inför valet 2006.
Jag bar min SSU-pin på min jeansjacka med stolthet, och såg fram emot slutspurten i valrörelsen. En pojke i min klass hade under sommaren, precis som jag, hittat politiken. Men han hade hittat Moderaternas ungdomsförbund, MUF.
Vi höll med varandra om väldigt lite, och kunde ha långa diskussioner både i klassrummet och i korridoren.
Våra klasskamrater kanske blev trötta på oss, men å andra sidan tror jag faktiskt att de lärde sig mer om politik den hösten än vad de annars hade gjort om de bara fått höra om valet från vår samhällslärare.
Det fanns alltid någonting att tycka något om, alltid någon som tyckte något annorlunda, och alltid en politisk diskussion att ta. Trots att vi var tretton år och inte hade rösträtt. För ingen är någonsin för ung, eller för gammal, för att börja bry sig om vårt samhälle och hur det sköts.
Våra klasskamrater lärde sig som sagt mer om politik när vi pratade så mycket om politik. Jag minns att de engagerade sig ännu mer i politik i allmänhet under den tiden, och inte för att varken jag eller moderatkillen ska ta åt oss äran för det, men jag är säker på att samtal om politik föder politiskt engagemang.
Om vi inte hade pratat om politik hemma när jag var liten hade jag inte gått med i SSU när jag var tretton, och om inte min samhällslärare uppmuntrat oss alla att engagera oss och låtit oss diskutera så hade nog samtliga av mina klasskamrater (mig inkluderat) varit mycket mindre samhällsintresserade än idag.
Jag blev också hetare på att debattera för att moderatkillen alltid fanns där och argumenterade emot. Han kände nog detsamma. Vi tyckte väldigt mycket om varandra trots våra politiska olikheter.
För olikheter ska finnas i politiska diskussioner, och vi hade ju både åtminstone samma intresse och därför gav varandra motstånd. Huvudsaken var att det alltid fanns respekt sinsemellan oss.
Av den anledningen måste jag säga att det gläder mig att Moderaterna nu startar upp i Älvsbyn, som Piteå-Tidningen skrev om för en tid sedan. Med tanke på mina minnen av mig och moderaten i klassen så känns det väldigt bra.
Jag är ju övertygad Socialdemokrat, och övertygad om att de socialdemokratiska idéerna är de bästa för samhället. Men utan andra partier omkring försvinner den övertygelsen, eftersom idéer inte kan vara varken bra eller dåliga utan att jämföras med andra. Då blir det mest segt och trist med politik.
Jag tror att Socialdemokraterna i Älvsbyn kommer att gynnas av att ha ännu ett oppositionsparti att hantera i valet 2022, för det ställer krav på Socialdemokraterna att lyckas ännu bättre.
Det är mitt perspektiv på frågan i egenskap av socialdemokrat. I egenskap av demokrat är frågan ännu större, eftersom demokrati faktiskt inte fungerar utan att folk engagerar sig i olika partier och av den anledningen är jag särskilt glad.
Demokrati är det finaste vi har och den ska vi värna. Vi ska värna det politiska samtalet, engagemang för stora och små frågor, och respekten för varandras olika uppfattningar. Därför vill jag härmed önska Moderaterna i Älvsbyn ett stort lycka till i uppstarten av sin nya förening.