Nyligen gästade jag en kurs som Kristdemokraterna höll i, för att prata om politiskt skrivande. Den som läser Piteå-Tidningens ledarsida är väl medveten om att Kristdemokraterna inte är en personlig favorit bland svenska politiska partier. Tvärtom. 

Jag är socialdemokrat och jag tycker ofta att Kristdemokraternas politik aktivt motverkar alla de värden jag själv vill se i framtidens reformer och samhällsbeskrivning.

En annan sosse hade därför kanske tänkt: Varför? Varför ska jag ägna en söndagsmorgon åt att utbilda kristdemokrater från Norrbotten och Västerbotten i hur man skriver bra debatt- och insändarmaterial?

Frågan tycker jag först och främst går att vända på. Varför vill de ha mig där? Varför bjuder de in mig? Det, tycker jag, är relevant. 

Uppenbarligen är Kristdemokraterna så pass öppensinnade att det inte gjorde dem något att en sosse kom och föreläste. Det ska de ha en eloge för.

Varför jag väljer att tacka ja, det beror på flera saker. Bland annat det mest självklara, som jag ofta tjatar om på ledarsidan. Jag är socialdemokrat, ja, men jag är framför allt demokrat. 

Det ingår i mitt uppdrag som politisk redaktör för Piteå-Tidningen att uppmuntra till lokal debatt och samhällsengagemang.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Jag blir glad när mina texter väcker reaktioner. 

När jag skriver en ledare och tycker en sak, så är det någonting bra om någon som tycker annorlunda än mig skriver en insändare med svar på tal. Då har ju jag faktiskt bidragit till att skapa debatt, vilket ju är hela poängen.

Därtill är jag medveten om att dagens debattklimat är allt hårdare, otrevligare, och oftare sker på nätet utan att någon tar utgivaransvar. Vilket innebär att folk blir uthängda och kallade fula ord, vilket i sig leder till att vissa kanske drar sig för att ta ställning i olika frågor för att man är rädd för näthat eller liknande.

Målet för mig är självklart att samhällsdebatten ska vara inkluderande, ha högt i tak, och vara fritt från personpåhopp och skällsord. Därför vill ju jag att den som känner att den har något att säga först och främst vill vända sig till lokaltidningens åsiktssidor, eftersom dessa regleras av ansvarig utgivare och skällsord och påhopp inte accepteras.

Det gör det också självklart för mig att tacka ja när vad som kan beskrivas som en ”politisk motståndare” vill bjuda in mig. För jag vet att kristdemokrater som läser mina texter kanske inte håller med mig, men det är svårare att tycka illa om personen bakom texten om man träffat hen. 

Jag vill att folk ska kunna säga ”Hon Kata Nilsson skrev en text jag inte alls håller med om” men även kunna konstatera ”Men – jag har träffat henne, och hon är väldigt trevlig!”

Detsamma gäller ju tvärtom. Jag kan nu säga att jag har träffat flera aktiva kristdemokrater från norra Sverige, och att samtliga var väldigt trevliga. 

Det är grunden för ett bra debattklimat, som gör att de som inte är politiskt engagerade kan tänka sig att bli det. Vilket behövs för att framtiden ska bli så bra som den bara kan bli.