Då mådde jag illa
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det kändes riktigt ordentlig! När jag klev in på LO-mötena var det med ett stort mått av olust. Jag visste ju vad LO tyckte om den socialdemokratiska regeringens, och riksdagens, beslut.
Det var ett av alla svåra beslut som vi tog för att få ekonomin i Sverige att gå ihop. Vi socialdemokrater tog över makten 1994, efter tre år av borgerligt styre, i en lågkonjunktur, med hög arbetslöshet och en ekonomi som var körd i botten. Vi lånade var fjärde krona till driften.
Alla statens utgifter stramades åt och inkomsterna höjdes så gott det gick. Bland annat införde vi värnskatten. De som tjänade mycket fick vara med och betala lite mer.
Det var många beslut som togs med stor vånda. Att ta beslut om att sänka ersättningen för dem som var arbetslösa var ett av de värsta.
Det var en helt rimlig känsla att må dåligt över det.
Det som får mig att må dåligt nu, är att se borgarna göra den ena försämringen efter den andra för sjuka och arbetslösa utan att höja på ögonbrynen.
När de tog över makten efter oss 2006 var Sverige inne i en högkonjunktur med minskande arbetslöshet och med en ekonomi som var på topp.
Vad gjorde de då?
De började med att försämra förutsättningarna för fackligt medlemskap, kraftigt strama åt regelverket i arbetslöshetsförsäkringen och sänka ersättningen. Det var julklappen till de arbetslösa.
Argumentet var inte att det inte fanns pengar i statskassan, för det fanns det. Nej, argumentet var att öka "incitamentet" för de arbetslösa att söka jobb!
(Vilket argument de har för att sänka skatterna för redan välbeställda har de svårare att förklara.)
Under våren 2008 kom ett förslag från regeringen som enligt dem skulle hjälpa de sjukskrivna att kunna "jobba det de kan, vill och orkar och få behålla det mesta av ersättningen".
Enligt så gott som alla andra bedömare innebär förslaget en utsortering där den som blir sjuk riskerar, att med regeringens goda minne, efter tre månader förlora sin anställning och efter ett halvår också bli av med sjukersättningen om man fortfarande är sjuk.
När det beslutet togs i riksdagens kammare applåderade de borgerliga riksdagsledamöterna. Då mådde jag riktigt illa!