Brunnsvik går mot oviss framtid
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Utbildningen gav en hygglig grund för det journalistiska hantverket, men framför allt skapade den en känsla för arbetarrörelsens ideologi, historia och kultur.
Brunnsvik är ju inte vilken kursgård som helst, utan ett av arbetarrörelsens studiecentrum. Författaren Olof Lagercrantz har betecknat Brunnsvik som "den svenska arbetarrörelsens fria universitet".
De första utbildningarna vid Brunnsvik genomfördes redan 1906. 1912 bildades ABF (Arbetarnas bildningsförbund) på Brunnsvik. 1926 beslutade LO-kongressen att det skulle byggas en särskild LO-skola där. Den första rektorn på LO-skolan blev Sigfrid Hansson, bror till Per Albin Hansson.
Många arbetarrörelseprofiler har studerat eller arbetat på Brunnsvik. En av de första lärarna hette Rickard Sandler - senare utrikesminister i Per Albin Hanssons regering. Den mest kände eleven är dock författaren Dan Andersson, som läste på skolan 1914-15.
Det är ingen överdrift att säga att Brunnsvik och LO-skolan är en central del av arbetarrörelsens kulturarv och historia.
Men nu är LO-ledningen på väg att förskringra detta arv. LO planerar att sälja flera kursgårdar - däribland juvelen i kronan, Brunnsvik.
Initiativet möter berättigad kritik.
"Det är med oro och sorg vi ser denna utveckling ...Vi upplever det som att LO anser det viktigare att frigöra kapital som de kan spekulera med på börsen än att äga kursgårdar som inte ger vinst. På så sätt underordnar sig LO-ledningen sina egna räknenissar", skriver en Handelsmedlem och en metallare i en gemensam artikel i Aktuellt i Politiken.
"Det är inte lyxiga spa-anläggningar arbetarrörelsen behöver utan en anläggning som bygger på idéhistoria och folkrörelsetankar. Allt detta kan Brunnsvik erbjuda - frågan är vad fackliga företrädare föredrar", undrar Suzanne Lazar, kultursamordnare för Kommunal i Dalarna, i LO-tidningen.
Man kan förstå att LO måste vända på slantarna. Men svaret på LO:s ekonomiska problem kan inte vara att rusta ned den ideologiska skolningen och utbildningsverksamheten
Arbetarrörelsen borde i stället göra en storsatsning för att utveckla sina kurs- och konferensanläggningar. Brunnsvik, Bommersvik och andra rörelseskolor borde kunna bilda grund för en ny ideologisk offensiv.
"Jag tror att vi gjort ett misstag när vi dragit ner på våra utbildningar. Visst har vi en helt annan skola i dag och fler går vidare till högre utbildning, men inom arbetarrörelsen har vi fortfarande ett behov av den ideologiska och politiska skolningen. Vi borde ta oss en funderare på om vi inte ska återta en del av den marken", sa förre s-ledaren Ingvar Carlsson i en intervju i fjol.
Han har rätt. Det är en sak att studera statsvetenskap på universitetet i Umeå eller Uppsala. Men det är något helt annat att prata samhällsfrågor med verkstadsarbetare och städerskor på en facklig-politisk kurs på Brunnsvik.
I historiken om Rönneberga, Byggnadsarbetareförbundets kursgård, skriver förra statsrådet Thage G Peterson:
"Jag tror att egna skolor och kursgårdar har ett stort egenvärde. En kursgård kan utgöra själen i en organisation. Diskussionen kan bli friare och öppnare i lokaler som man själv äger".
Annorlunda uttryckt: Arbetarrörelsen behöver egna rum att verka i. Brunnsvik har varit ett sådant rum under mer än 100 år. Och sådana rum och miljöer kommer att behövas även i framtiden.
Arbetarrörelsen borde därför vara mer rädd om sina kursgårdar och konferensanläggningar.