Så har Anders Borg lagt sin sjunde och förhoppningsvis sista budget.
Dags att summera hans finansministergärning.
På ”marknaden” är det en utbredd uppfattning att Borg-åren varit bra.
"Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv har regeringen lyckats utmärkt", skriver t ex Henrik Mitelman i Dagens Industri.
Rätt märkligt egentligen: I ett ekonomiskt perspektiv ingår, enligt Mitelman, uppenbarligen inte arbetsmarknaden.
Men låt oss börja med det positiva.
Anders Borg var nära att bli den förste borgerliga finansministern i modern tid som inte lämnade ett stort underskott efter sig. På mållinjen snubblade han dock rejält.
Han kunde inte motstå frestelsen att brassa på med valgodis som river upp stora hål i statskassan.
Borg har rätt i att ekonomin behöver stimuleras. Men att göra det med jobbskatteavdrag är inte särskilt effektivt.
På plussidan finns också att Anders Borg vägrat tafsa på LAS-reglerna, om än det skett i uppenbart taktiskt syfte.
Minussidan domineras av jobbpolitiken.
Visst, internationella kriser gjorde uppgiften svårare än allianspartierna väntat.
Men det stora problemet har varit att Anders Borg tidigt låste sig för sin så kallade arbetslinje och sedan vägrat byta spår trots att resultaten uteblivit.
Att öka utbudet av arbetskraft med jobbskatteavdrag har tjänat väldigt lite till när efterfrågan inte hängt med.
Borgs politik har fått arbetsmarknaden att fungera sämre. Företag har svårt att hitta rätt arbetskraft trots att så många går utan jobb.
Arbetslösheten är högre än vid tillträdet 2006. Antalet sysselsatta har visserligen blivit fler, men jobben har växt till i långsammare takt än befolkningsökningen.
En annan stor bock i kanten är att Borg 2010-2011 samlade i ladorna istället för att stimulera. Den politiken har, enligt oberoende bedömare, kostat tiotusentals jobb.
Anders Borg har – bortsett från nu på slutet – värnat budgetsaldot framför jobben. Han har prioriterat skattesänkningar före välfärden
Hans påståenden om att man både kan sänka skatten och klara välfärden är dåligt förankrade i verkligheten. Dagligen vittnar människor om problem i skolan, om vårdköer och andra brister i välfärden.
Anders Borg har rätt i att Sverige är ett av världens mest jämlika länder. Men just därför är det skamligt att de som tjänar allra minst, sjuka och arbetslösa, fått se sina inkomster sjunka under hans tid vid makten.
En bra finansminister gör det som är rätt för landet även om det inte alltid är populärt.
Anders Borg och hans anhängare vill gärna beskriva Borg-epoken som framgångsrik.
I själva verket har hans tid präglats av ideologiska låsningar och kortsiktig opportunism.
Därför platsar han inte bland de stora rikshushållarna.
Vad skulle det kunna stå på minnesstenen över Anders Borgs finansministergärning?
Kanske det här:
"Han valde skattesänkningar framför sunda statsfinanser och en sund ekonomi."