Jag fick inte så många böcker lästa i sommar som jag hade planerat. En av böckerna tog mig nästan hela semestern att komma igenom. Det var boken ”This life: Secular faith and spiritual freedom” eller ”Vårt enda liv: sekulär tro och andlig frihet” som den heter i den svenska översättningen. Skriven av svensken Martin Hägglund med rötter i Ångermanland, filosof och litteraturprofessor vid Yale-universitet i USA, har den tagit vänstern världen över med storm.
Jag ville förstå varför.
Hägglund avhandlar ämnen som varför det är först när vi förstår innebörden av livets ändlighet som vi kan uppskatta det, vad som skiljer oss människor från fiskmåsar och i den sista delen frågan om hur ett bättre samhälle skulle kunna se ut.
Hägglund målar upp ett samhälle där människans frihet tas på allvar. Det är Karl Marxs tankegods som lyfts fram och Hägglund läser det med nya glasögon. Marx var inne på rätt spår för hur ett fritt samhälle kan skapas, men han har blivit feltolkad. Det är uppenbart att det är bokens sista del som gjort den till en snackis.
Det kapitalistiska produktionssättet får sig en rejäl känga. Hägglund angriper det genom att peka på hur ett sådant samhällssystem är dömt att leda till inte bara ofrihet utan överproduktion.
I takt med den tekniska utvecklingen blir arbetskraften antingen utnyttjad eller överflödig, vilket leder till systematisk ojämlikhet och desperation.
Hägglund presenterar inget politiskt program för hur vägen till det fria samhället ska se ut.
Det han föreslår är en omformulering av begreppet värde – valutan i det postkapitalistiska samhälle han målar upp är människans fria tid att ägna sig åt sådant hon anser är meningsfullt.
Boken är inte bara inspirerande läsning för den som efter semestern tycker att det är lite motigt att gå tillbaka till jobbet.
Jag tänker på Hägglunds ord om kapitalismens konsekvenser för de svagaste på arbetsmarknaden när jag den senaste veckan följer nyhetsrapporteringen om upplopp och vägtullar upprättade av kriminella gäng.
För många som växer upp i utsatta områden är den kriminella banan den enda som framstår som ett alternativ.
Jag säger inte att en bok skriven av en filosof och professor i litteraturvetenskap kan lösa dagens samhällsutmaningar. För dem i den bredare vänstern som saknar politisk inspiration och för de politiker som har samhällsutvecklingen i sina händer är den dock absolut intressant läsning, edsvuren marxist eller inte.