De senaste dagarna har jag roat mig med att läsa protokollet från SSU-kongressen 1987, där jag själv deltog med ett engagerat inlägg i debatten om ekonomisk demokrati och även blev invald i styrelsen för det socialdemokratiska ungdomsförbundet.
Bland kongressombuden fanns också en pigg och progressiv 20-åring från Uppsala som 34 år senare är högaktuell i diskussionen om ny socialdemokratisk partiledare – nämligen dagens finansminister Magdalena Andersson.
I protokollet har jag hittat tre inlägg från den unga SSU:aren Magdalena Andersson.
Först gav hon sig in i skoldebatten med förbundsstyrelsens föredragande Mona Sahlin. Bestämt tog Magdalena Andersson avstånd från de flummiga idéerna om fler lärarlösa lektioner. Hon ansåg att det skulle slå hårdast mot dem som kommer från studieovana hem.
"Läraren är en mycket viktig person. Han eller hon kan uppmuntra svaga elever till ökad studieflit", sa Andersson bland annat.
Ett par dagar senare deltog Andersson i diskussionen om SSU:s organisation. I sitt inlägg talade hon om vikten av att SSU och andra delar av arbetarrörelsen har alkohol- och drogfria kurser och konferenser.
"Det är viktigt i solidaritet med kamrater som har drogproblem", markerade Uppsalaombudet.
Det tredje inlägget är det mest intressanta med tanke på Magdalena Anderssons senare roll i livet som finansminister.
Bland opinionsbildare på högerkanten har hon länge framställts som värsta skattefogden. Men faktum är att hon började sin karriär med att kräva en gigantisk skattesänkning och beskrev den som en rättvisereform.
"Slopa momsen på mat nu! Momsen på mat är orättvis. Den slår mot de redan mest utsatta grupperna i samhället, mot människor med låga inkomster – ungdomar, pensionärer och ensamstående – och barnfamiljer", argumenterade Andersson på SSU-kongressen 1987.
På sikt ville hon till och med se "ett totalt avskaffande av all konsumtionsskatt".
Min gissning är att Andersson har tänkt om en hel del sedan ungdomsåren. Momsen (mervärdesskatten) är en viktig inkomstkälla för att finansiera vård, skolor, omsorg, polis, försvar och andra gemensamma angelägenheter.
2020 inbringade momsen nära 470 miljarder kronor till statskassan. Det motsvarar mer än en femtedel av den offentliga sektorns totala skatteintäkter! Bara arbetsgivaravgiften och den kommunala inkomstskatten har större betydelse för välfärdens finansiering.
Därför går det inte att skrota matmomsen utan att det får stora konsekvenser för den offentliga sektorn.
Det finns emellertid saker och ting i mervärdesbeskattningen och skattesystemet som inte känns rimliga och behöver engagera Magdalena Andersson även 2021.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 6 november 2020 pekar seniorekonomen Klas Eklund på en rad obegripligheter och skevheter.
Till exempel är de många olika momssatserna rena träsket. Momsen på tandkräm är 25 procent, men på geléråttor och annat godis är den bara 12 procent. Om du går dansklubb är momsen 25 procent, men om du istället dansar på en rockkonsert är momsen 6 procent.
"Och varför har en jordglob fyra gånger högre skatt än en karta?", undrar Eklund retoriskt.
I sin artikel noterar han även de stora skillnaderna i beskattningen av olika boendeformer.
"Det är svårt att förstå varför staten vill gynna högt belånade ägda bostäder men missgynna hyresboende", skriver Eklund.
Följaktligen hör Klas Eklund till dem som pläderar för en ny stor skattereform – ett krav som även S, C, L och MP ställde sig bakom i Januariavtalet.
Nu har Januariavtalet kraschat. Men det har inte minskat behovet av en översyn, vilket också borde bli en huvuduppgift för den nya socialdemokratiska partiledningen. Sverige behöver ett skattesystem som är enklare och mer överblickbart.
Det behövs skatter för att finansiera en stark offentlig sektor. Men alla av dagens skatter är inte rättvisa eller begripliga.