Ännu en s-reträtt?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Socialdemokratin står för ett underifrånperspektiv, för förtryckta , arbetare och utnyttjade människor. Tyvärr så är det ju så, och har varit i hela historien, att det är överklassens och de rikas kultur som varit normgivande och vi har så småningom anammat denna kultur som den allenarådande.
Redan de gamla grekerna som Sokrates, Platons och Euklides slavar vilka försörjde denna överklass med hårt arbete på deras jordegendomar utanför städerna råkade ut för detta. Deras hantverk , deras utveckling av jordbruksmetoder och byggmetoder räknades inte. Vilka berättelser , gestaltningar och minnen finns kvar efter dessa människor som "gjorde jobbet"?
Då arbetarrörelsen spirade och växte sig stark tvåtusen år senare uppkom en kultur som berättade det arbetande folkets historier. I början av förra seklet var denna kultur som starkast, människor som "byggde landet" och ville gestalta detta i A-press, i bokform, som målningar, i teaterform och som talkörer med mera.
Men självkänslan och stoltheten avtog, var ändå inte de förnäma och rika lite bättre? På samma sätt som man tidigare antaget de rika och styrandes språk. Nämligen Mälardalssvenskan som högsvenska i tvivel på att ens egen bondska dialekt dög. I den processen så började arbetarrörelsen tvivla på att dess kultur dög i konkurrens med överklassens och kommersialismens kulturyttringar.
Arbetarrörelsen släppte 1963 hela Folket i Bild till Bonniers och frånhände sig därigenom en stor del av gestaltningen av det arbetande folkets liv och historia. A-pressen har tunnats ut och tidningar som Stockholmstidningen och Arbetet är helt borta.
Personligen kommer jag mycket väl ihåg den dag jag läste om nedläggningen av Stockholmstidningen , i samma nummer berättades om Pingströrelsen som satsat 10 miljoner kronor på en ny OB buss i en TV-satsning. Tio miljoner var just den summa arbetarrörelsen behövt skjuta till sin Stockholmstidning.
För att lyfta fram människors egna berättelser och gestaltningar av arbete och liv krävs en kultur och en skolpolitik som ger alla hantverkskunskaper och den styrka, kreativitet och självkänsla som en helhetssyn på samhället ger. Det som förtrogenhet med sin egen betydelse i helheten ger. Både kultur- och skolpolitik måste inrikta sig på att ge det man behöver för att berätta om det man har förtrogenhet med. Sitt arbete och sitt liv.
Alliansens skol- och kultur politik går åt precis motsatt håll. Estet- och medieprogram läggs ner och estettimmar i skolan görs icke obligatoriska för att återigen ta ifrån majoriteten den möjlighet man haft för att skaffa sig det språk vilket de stora berättelserna skapas med.