På måndag är det dags för finansminister Magdalena Andersson (S) att göra den traditionella budgetpromenaden från departementet till riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm.
Med sig har Andersson det som Gunnar Sträng (landets allsmäktige finansminister 1955-1976) brukade kalla för "nådiga luntan" – den ungefär tio kilo tunga budgetpropositionen som täcker allt mellan himmel och jord.
Miljarder ska fördelas till sammanlagt 27 statliga utgiftsområden – alltifrån rättsväsende och försvar till pensioner och barnbidrag. Kommuner, regioner och statliga myndigheter får besked om de ekonomiska förutsättningarna för kommande år.
Mycket av innehållet i budgeten är redan känt. De senaste veckorna har min mejlkorg fyllts med pressmeddelanden från Jonas Nordström, Socialdemokraternas kommunikationsombudsman i Norrbotten. I budgeten föreslår den S-ledda regeringen bland annat:
• En ny trygghetspension för dem slitit ut sig i arbetslivet och närmar sig pensionsåldern.
• Ett landsbygdspaket med större investeringar i bredbandsutbyggnaden.
• Åtta miljarder kr mer för att bekämpa långtidsarbetslösheten.
• Mer pengar till den gröna omställningen inom svensk industri.
• Höjt tak i sjukförsäkringen och större rehabliteringsinsatser för långtidssjuka.
• En höjning av de generella statsbidragen till kommuner och regioner med tre miljarder kr samt en särskild satsning på äldreomsorgen.
• Ytterligare 50 miljoner kr till landets kvinno- och tjejjourer. 100 miljoner kr mer finns redan avsatta sedan tidigare.
• En höjning av anslagen till brottsbekämpningen med 2,5 miljarder kr.
Därtill ska läggas tre skattesänkningar med extra stor betydelse för låg- och medelinkomsttagare.
Bland annat vill regeringen ta bort skatteklyftan för personer som har sjuk- och aktivitetsersättning. I dag betalar den som är långtidssjuk i genomsnitt cirka 10 000 kronor mer per år i inkomstskatt jämfört med en person med samma inkomstnivå som jobbar, vilket är allt annat än rättvist eller rimligt.
Det är tydligt att Magdalena Andersson ansträngt sig ordentligt för att ta fram en budget som innehåller inte bara traditionell S-politik utan också ska kunna vinna stöd hos Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Det finns en mix av landsbygdssatsningar, skattesänkningar för vanligt folk, välfärdspolitik och klimatinvesteringar som borde tilltala även Annie Lööf och Nooshi Dadgostar.
Dessvärre är det ändå inte säkert att budgeten kommer att klara sig igenom prövningarna i riksdagen. Ett år före valet är det många i riksdagshuset som tycker att det är viktigare att profilera sig själva och sina partier än att ge sitt stöd till regeringens budgetproposition.
Det är oklart hur både C och V kommer att ställa sig till budgeten, trots att de själva vara med och släppte fram den S-ledda regeringen i samband med sommarens statsministeromröstning.
Jag hoppas emellertid att både center- och vänsterpartisterna för en stund begrundar vad som ligger i vågskålen.
Alternativet till Magdalena Anderssons budget är nämligen inte mer C- eller V-politik. Det blir i så fall en M- och KD-budget som går igenom i riksdagen med hjälp av Sverigedemokraterna.
Det är svårt att se hur ett sådant utfall av höstens budgetprocess skulle kunna ligga i Centerpartiets eller Vänsterpartiets intressen. Det placerar ju i så fall bara Jimmie Åkesson och landets högerkrafter i vinnarhålet på upploppet inför valåret 2022.
Det är bara att hålla tummarna för att det politiska förnuftet till sist segrar hos både center- och vänsterpartister.