All politik och alla strävanden för att bygga ett bättre samhälle siktar alltid mot ett rörligt mål, skrev kloka författaren Måns Wadensjö på den här sidan 3 augusti.
Det är ord som alla alltid bör ha för ögonen – oavsett om det handlar om gängkriminalitet, integration, hanteringen av en pandemi, skolpolitiken i Luleå eller något annat.
Befolkningens sammansättning, teknik, arbetsmarknad och ekonomiska villkor förändras ständigt – ibland sker det också snabbt och dramatiskt. Och då gäller det att politiken är på tå och redo att möta förändringarna.
Det går inte att följa den gamla kartan när verkligheten ser ut på ett nytt sätt.
Det är också skälet till att jag röstar på alternativ 2 i söndagens lokala folkomröstning om skolstrukturen i Luleå.
Det är ett alternativ som står upp för "en jämlik och kvalitativ skola" som budskapet lyder på valsedeln.
I mina ögon är det en bra ideologisk utgångspunkt för dagens och framtidens skolpolitik. I varje ögonblick gäller det att använda tillgängliga rektorer, lärare, skolsköterskor, elevassistenter, pengar, lokaler med mera – resurser som inte är obegränsade – så klokt som möjligt för att ge alla barn en bra start i livet.
Alternativ 2 är även det som tar bäst hänsyn till att skolstrukturen behöver förändras över tid.
I ett utskick till de socialdemokratiska partimedlemmarna i Luleå exemplifieras med Svartöstadsskolan.
"När den skolan uppfördes för mer än 100 år sedan fanns inte stadsdelarna Örnäset och Hertsön. Luleå växer men gör det idag på delvis andra platser än tidigare", skriver Socialdemokraterna i Luleå.
Kort sagt: Vi lever i ett ständigt föränderligt samhälle. Därför behöver skolstrukturen, liksom annat, anpassas till hur Luleå ser ut idag och förväntas se ut i framtiden.
Det går inte spika fast en modell en novemberdag 2020 och säga att så här ska saker och ting alltid vara.
Hur många röster alternativ 2 respektive alternativ 1 kommer att få i söndagens folkomröstning återstår nu att se.
Redan på förhand går emellertid att förutspå att valdeltagandet sannolikt kommer att bli klart lägre än i kommunfullmäktigevalet 2018. Det är nämligen den tydliga erfarenheten från den här typen av omröstningar i andra kommuner. Det kan i så fall påverka legitimiteten för omröstningen i Luleå.
I en NSD-artikel 22 oktober påpekar statsvetaren Johan Wänström att ett valdeltagande på 50 procent skulle betraktas som total katastrof i ett val till kommunfullmäktige.
"Varför sätter vi en annan standard för en folkomröstning?", undrar han retoriskt och med rätta.
Jämfört med sådana folkomröstningssiffror har de folkvalda i fullmäktige och de kommunala nämnderna en betydligt bättre folklig förankring. Minns att i kommunfullmäktigevalet 2018 röstade uppemot 87 procent av de röstberättigade.
Därav röstade nästan 28 000 luleåbor på Socialdemokraterna och Moderaterna, de två partier som gått i bräschen för besluten i den lokala skolpolitiken. Det är också ett folkinitiativ.
Det är även dessa fullmäktigeledamöter som ska hantera resultatet efter folkomröstningen, oavsett om valdeltagandet blir 35 eller 55 procent.
För min del är jag övertygad om att dagens kommunstyre kommer att handha läget på bästa möjliga sätt för att forma en skolpolitik för att uppfylla skollagens krav på en god och likvärdig utbildning, Men det fina i demokratin är att det också finns alternativ för den som tycker att annorlunda. Det är att engagera sig själv i något av de befintliga partierna, alternativt starta ett helt nytt parti, för att verka för en annan kommunpolitik.
Det är nämligen inte en fråga för söndagens folkomröstning. Det avgörs i kommunfullmäktigevalet i september 2022.