Det finns en myt om att ersättningen till arbetslösa är väldigt generös i Sverige.
Det stämmer inte. I själva verket är arbetslöshetsersättningen i de flesta jämförbara länder bättre än i Sverige.
Det slog TCO, Tjänstemännens centralorganisation, fast i en sammanställning redan 2018.
TCO konstaterar att ersättningsgraden är högre i Tyskland, Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna och Frankrike.
Ett normalhushåll i Sverige får från A-kassan cirka två tredjedelar av tidigare inkomst, vilket är betydligt lägre än för ett normalhushåll i andra OECD- och EU-länder.
Som en del av krispaketen sker nu en tillfällig förbättring av villkoren i A-kassan. De nya reglerna trädde i kraft 13 april och gäller året ut:
• Kravet på antal arbetade timmar för att ha rätt till ersättning har minskats. Nu räcker det om du har jobbat minst 60 timmar per kalendermånad under sex av de senaste tolv månaderna. Alternativet är minst 40 timmar per kalendermånad och 420 timmar totalt under en sammanhängande period av sex månader.
• Varje månad som du är medlem i en A-kassa räknas som fyra månader under perioden mars-december 2020. Det betyder att du redan efter tre månaders medlemskap i en A-kassa kan ha rätt till inkomstrelaterad ersättning, upp till 80 procent av din tidigare lön.
• Taket för ersättning höjs till 26 400 kronor per månad under de första 100 ersättningsdagarna. Grundersättningen höjs till 11 220 kronor per månad om du har jobbat heltid.
Det är förändringar som innebär ökad trygghet för de arbetslösa samtidigt som de minskar belastningen på kommunernas redan hårt prövade socialkontor.
En schysst arbetslöshetsförsäkring gör att färre tvingas söka försörjningsstöd för att klara mat- och boendekostnader.
Som TCO-rapporten visade 2018 behövs emellertid mer än en temporär förstärkning av A-kassan.
Det krävs också en långsiktig upprustning av arbetslöshetsförsäkringen. Folk drabbas av arbetslöshet, rationaliseringar och omstruktureringar även av andra skäl än covid-19.
Strukturomvandlingen och teknikutvecklingen pågår oavbrutet. Det betyder att alla kan drabbas av arbetslöshet någon gång och behöva en bro (i form av A-kassa, ny yrkesutbildning eller arbetsmarknadsåtgärder) för att ta sig över de mörka vattnen och vidare till ett nytt jobb.
En sådan politik är bra för både den enskilde och hela samhällsekonomin.
Förhoppningsvis kan regeringens a-kasseutredning bli starten för ett sådant reformarbete.
Oroande är dock att de fackliga centralorganisationerna har så olika syn på betänkandet. De är visserligen överens om grundprinciperna men djävulen finns som alltid i detaljerna.
LO gör tummen ned för förslaget att A-kassan ska grundas på inkomst istället för arbetad tid.
"Det ska inte gå lättare för den med högre lön att kvalificera sig för A-kassa än för lågavlönade", säger LO-ekonomen Anna-Kirsti Löfgren till tidningen Arbetet.
TCO är emellertid positiv till en sådan förändring.
"Åtskilliga TCO-medlemmar arbetar på korta kontrakt eller som egenföretagare. Den förenklade administration som följer av ett inkomstvillkor kommer att innebära att fler kommer att få ersättning", bloggar TCO-utredaren Maria Ahrengart.
Således finns ett och annat att begrunda för arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.
Är det möjligt att finna en salomonisk lösning som förenar LO- och TCO-medlemmarnas intressen? Och vad säger samarbetspartierna? Finns det överhuvudtaget stöd i riksdagen för en A-kassereform?
Till detta ska läggas LAS-utredningen, förändringarna av Arbetsförmedlingens verksamhet och andra kniviga frågor som redan ligger på arbetsdepartementets bord.
Eva Nordmark kommer inte att sakna arbetsuppgifter efter sommarens semester. Den politiska stöpsleven är fylld till bristningsgränsen.