För oss som har varit med längs hela vägen är det kanske ingen överraskning att det här året slutar ungefär som det förra gjorde: Med en ny våg av smittspridning på väg genom Europa, med förnyade och till viss del skärpta restriktioner och med en syn på framtiden som i jämna doser blandar oro med hopp och förväntningar.
Sällan har det varit så tydligt i Sverige att vi på nyårsafton inte bara firar det nya året som kommer, utan också att det gamla faktiskt har tagit slut.
Trots det kan man – om man höjer blicken en smula – se att det nu är ett annat landskap som vi blickar ut över. Vid den här tiden förra året fick de allra första av våra allra äldsta sina första doser vaccin – nu har alla vuxna svenskar erbjudits minst två doser av vacciner, och glädjande många har valt att ta dem.
Vi har också sett att den befogade oro som fanns för jobben och för den svenska ekonomins hälsa under denna svåra tid på många håll inte har besannats.
Tack vare omfattande stödpaket från regeringen har vi klarat denna utmaning, och vet att den svenska ekonomin kommer att komma ut ur pandemin starkare än den gick in i den.
Det gäller inte minst Norrbotten, där det många orter lider av just nu snarast är växtvärk.
Det är ett styrkebesked från industrins sida, och för den som är lagd åt det hållet skulle det kunna vara lustigt att räkna upp de gånger då den svenska borgerligheten har försökt dödförklara den svenska industrinäringen; dessa rykten har ännu en gång visat sig vara betydligt överdrivna, och utslag för någon märklig sorts omvänt önsketänkande.
Men det är också ett styrkebesked från den socialdemokratiska regeringens sida. Under både Stefan Löfven har man agerat framsynt, klokt och modigt för att ställa upp på både de svenska arbetstagarnas och näringslivets sida mot stormvindarna på en världsmarknad satt ur spel.
Detta har man lyckats med trots ett svagt parlamentariskt underlag – oppositionen har varit tvungna att både rösta ja och applådera, trots att åtgärderna egentligen representerar ett underkännande av deras själva ideologiska fundament.
Det är tydligt att det inte bara är ekonomin som kommer att gå stärkt ur dessa svåra år – utan också den socialdemokratiska ekonomiska politiken och ideologin.
Det politiska året går till ända – och det som återstår att se är hur arbetarrörelsen kommer att klara sig i nästa års valrörelse. Jag har mina aningar – men om de besannas eller inte, dröjer det till nästa år innan vi får se.