Kan ett land som aspirerar på medlemskap i Europeiska Unionen skicka ut en armé av poliser, beväpnade med chockgranater och tårgas? Turkiet skakas av omfattande oroligheter.
Det började med kampen om att bevara en park som myndigheterna ville avveckla (den som vill kan ju gå till almstriden i Sverige). Men snart blev det allmänna protester och man krävde att premiärminister Recep Tayyip Erdogan ska avgå. Men det gjorde han inte: istället bjöd han in demonstranterna, samtidigt som polisen fortsatte att behandla de protesterande med hårda metoder.
Redan år 2005 inleddes samtalen om medlemskap i EU men det fanns betydande hinder. Det gäller yttrandefriheten, kvinnors och barns rättigheter och religionsfrihet. EU vill också se krafttag mot korruptionen i landet, att kurdernas situation förbättras och att militärens politiska inflytande minskar. Det är en tung kravlista.
En del som är starka motståndare till Turkiets medlemskap är det på andra grunder. De vill inte att ett land med många muslimer ska komma med i EU-familjen. Med 74 miljoner invånare skulle ju Turkiet bli en tung medlem. Landet ingår ju också i G20, där världens tjugo största ekonomier ingår.
"Men varför gamla Europa", frågar sig en del turkar och vill istället stärka banden österut.
Jag tycker det är helt okej om ett land med många muslimer kommer med i EU. Däremot kan inte att land som ligger på plats 154 (av 179 undersökta länder) i Pressfrihetsindexet komma på fråga.
Det som hänt på Taksimtorget och andra platser i Turkiet har sannerligen inte förbättrat landets chanser att komma med i EU.
I grannlandet Grekland, hårt plågat av åtstramningar och nedskärningar i välfärden, beslutade man att direkt stänga public service-företaget ERT. Pang på rödbetan! Ni behöver inte komma i morgon. Vi lägger ned bums.
Förre NSD-redaktören Ove Andersson skrev detta på Facebook: ”Att ha public service på armlängds lucka från regeringen kan visa sig vara en rätt bra idé om. Fråga grekiska folket.”
Det är givetvis helt rätt. Om regeringen ska anslå pengar till verksamheten finns alltid risken för att anslagen krymper. Och i värsta fall, att man använder budgeten för att bestraffa alltför uppkäftiga redaktörer.
Modellen med licens är bra. Behåll det systemet.
Edward Snowden arbetade åt ett IT-företag som hade underrättelseorganisationen CIA som kund. Snowden tyckte att övervakningen nått groteska proportioner. Han kontaktade den ansedda brittiska tidningen The Guardian. Det blev en stor nyhet över hela världen att USA-myndigheterna bedrev massavlyssning av vanliga medborgare.
En gång i tiden var det lätt att få igenom förslag om man sade att det var ett led i kampen om rymden. I dag lättar man på plånboken och integriteten om något saluförs som en kamp mot terrorismen.
Bra att DN inbjuder läsarna att komma med avslöjanden.
”I Sverige är IB-affären ett klassiskt exempel, de senaste årens upptäckter av korruption i offentlig sektor och slöseri med skattemedel har motsvarande bakgrund: enskilda medborgare hör av sig och berättar om missförhållanden.”
Det skriver chefredaktör Peter Wolodarski i DN.
Snowden kommer att få hjältestatus i många läger. USA kommer att satsa allt på att få hem mannen.
Jag läste att Snowden siktar på att bosätta sig på Island. Dit åkte också den gamle schackvärldsmästaren Bobby Fischer, som på gamla dar blev en otäck antisemit, och han avled på ön 2008.
Men vad är det med fotbollslandslaget? 2-0 mot Färöarna är ju riktigt dåligt. Att Armenien slog Danmark med 4-0 är i sammanhanget ingen tröst.
Jag har inget att säga om laguttagningarna men undrar varför Hamrén bär väst där han vankar vid sidan av planen. Det är ungefär som en fleecetröja på en kungamiddag.
Zlatan är ett fenomen. Har Sverige haft en bättre fotbollsspelare?
Jag återkommer med en introvert krönika på självaste midsommarafton, Sveriges egentliga nationaldag.
Till dess: lev väl och njut av allt det storslagna som omger oss!