"V: Pausa nya Las – annars kan vi stoppa Andersson." Så lyder en rubrik i Svenska Dagbladet 28 oktober. Det är V-ledaren Nooshi Dadgostar som står för hotet om att inte släppa fram blivande S-ledaren Magdalena Andersson som ny statsminister.
Det är ett uttalande som nu med rätta får skarp kritik från ett antal tunga fackliga företrädare. I en debattartikel i Dagens Samhälle varnar Kommunal, Vårdförbundet, Vision och Akademikerförbundet SSR – fyra förbund som representerar hundratusentals offentliganställda arbetare, tjänstemän och akademiker– för att göra Las-frågan till en bricka i ett politiskt spel.
"Vad som står på spel är viktiga och stora reformer på arbetsmarknaden. Det handlar för det första om ett unikt system som möjliggör livslångt lärande mitt i arbetslivet, för det andra om att säkra partsgemensamma lösningar för omställning vid arbetslöshet, och för det tredje om förändringar i las som kan öka tryggheten för visstidsanställda medlemmar i våra förbund", skriver förbundens företrädare.
Även flera andra förbund stämmer in i kritiken. Dit hör bland andra Ingenjörernas Camilla Frankelius och IF Metalls Marie Nilsson.
På Twitter skriver dessutom den fackliga utredaren Daniel Lind att Vänsterpartiet landat snett i Las/omställningsfråga och att partiet nu desavouerar nästan alla parter på arbetsmarknaden.
"Det är i strid mot Kommunals kvinnor, industrins arbetare och nästan alla tjänstemän och akademiker", konstaterar Lind.
Samtliga dessa fackliga företrädare framhåller att den svenska modellen bygger på insikten att det är bättre och ger mer långsiktig stabilitet om parterna (fack och arbetsgivare) själva gör upp om spelreglerna på arbetsmarknaden. Det är en princip som för övrigt alla politiker, även Vänsterpartiet, brukar backa upp. Men nu har Nooshi Dadgostar uppenbarligen bytt fot, trots att en massiv majoritet av organisationerna på svensk arbetsmarknad (hela PTK och de två största LO-förbunden) ger sitt helhjärtade stöd till Las-uppgörelsen.
Den innehåller förvisso en del eftergifter. Men de fackliga företrädarna påminner helt riktigt om att överenskommelsen även innebär ett stort antal framgångar. Dit hör bland annat den nya modellen för kompetensutveckling och de nya reglerna när det gäller inhyrd arbetskraft, visstidsanställningar och hyvling av arbetstid.
Så fungerar det i förhandlingar. Det ges och tas.
Att tro att valet 2022 skulle kunna leda till ett bättre resultat för löntagarorganisationerna är dessutom naivt, för att inte säga direkt korkat. Det räcker med att studera riksdagens sammansättning. Den består till 60 procent av partier som på ett eller annat sätt vill luckra upp anställningstryggheten – och opinionsmätningarna tyder inte på några avgörande förändringar i det avseendet.
S och V får tillsammans ungefär 37 procent i SVT/Novus senaste väljarbarometer, vilket är långtifrån en majoritet. Faktum är att det i år är 27 år sedan S och V senast hade majoritet i riksdagen.
I det parlamentariska läget är Las-uppgörelsen det bästa som de fackliga organisationerna kan uppnå.
De är inte betjänta av att Nooshi Dadgostar riskerar att ställa till med en ny regeringskris och äventyrar en mödosamt ihopsnickrad partsöverenskommelse på arbetsmarknaden. Det är verkligen att leka med elden.