Centerpartiet har tidigare – både på skämt och med visst allvar – beskrivits som arbetsgivarorganisationen Almegas politiska gren. Det har ofta gått att sätta likhetstecken mellan Almegas krav och Centerpartiets riksdagsmotioner om privatiseringar och marknadslösningar inom välfärdssektorn.
Den här valrörelsen tycks dock Liberalerna ha övertagit rollen som Almegas förlängda arm i politiken. I maj rekryterades Andreas Åström, tidigare näringspolitisk chef hos Almega, till rollen som stabschef hos Liberalerna, en av partiledaren Johan Pehrsons närmaste medarbetare.
Som näringspolitisk chef hos Almega gjorde sig Andreas Åström känd som en av de främsta motståndarna till att reglera friskolesektorn. Till och med ganska blygsamma förändringar avvisades hårt och bestämt. Dit hör likvärdighetsutredningens förslag om att friskolorna inte ska kompenseras för uppgifter som de inte har.
I och med det lagstadgade skolpliktsansvaret är kommunen ansvarig för att se till så att alla barn har en skolplats. Det betyder att kommunala skolor alltid måste ha beredskap att ta in nya elever som flyttar in till kommunen eller är i behov av att byta skola. Denna beredskap kostar pengar och är en kostnad som friskolor inte har. Därför är det orimligt att friskolorna fortsätter att få en kompensation för saker och ting som ligger utanför deras ansvarsområden, vilket likvärdighetsutredningen och regeringen ville ändra på.
Man kan tycka att en sådan förändring även borde ligga i Liberalernas intresse. Att skattebetalarnas pengar används för att höja kvaliteten i hela skolsektorn, inte för att överkompensera stora friskolekoncerner. Något som för övrigt även ligger helt i linje med Lärarförbundets krav och uppfattningar. Men icke. Liberalerna valde istället att göra som Andreas Åström och Almega sa åt dem – det vill säga att avvisa denna ganska modesta justering i skolpengssystemet.
På samma sätt var det med regeringsförslaget om att förändra friskolornas kö- och urvalsprinciper. I SVT:s partiledarutfrågning under torsdagskvällen gav Johan Pehrson sken av att han vill avskaffa kösystemet. Men varför i herrans namn röstade han och hans parti då emot ett sådant förslag i riksdagen i juni?
Då, när det verkligen gällde, var det uppenbarligen viktigare för Pehrson och Liberalerna att hålla sig väl med Almega än att göra upp med ett system med stora brister och orättvisor.
Nu – under valrörelsen – tackar Almega för Liberalernas och övriga högerpartiers insats genom att åka land och rike runt för att sprida skräckpropaganda om att tusentals elever förlorar sin skolplats om sossarna får styra. En kampanj som för övrigt sköts av Fredrik Segerfeldt som har en bakgrund som liberal debattör och anställd hos den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.
Detta är bara ett exempel på personkopplingarna mellan de vinstdrivande företagen i skolsektorn och Liberalerna. Det finns fler.
∎ L-politikern Anders Frostell är styrelseledamot i friskolekoncernen Lärande i Sverige AB, koncernen som driver det uppmärksammade Naturbruksgymnasiet utan djur i Trollhättan.
∎ Tidigare L-riksdagsledamoten Lotta Edholm är styrelseledamot i Tellusgruppen.
∎ Lars Tunberg är ledamot i Täby kommunfullmäktige och vd för Aprendere skolor.
∎ Tidigare partiordföranden Lars Leijonborg var ordförande för Friskolornas riksförbund fram till 2021.
∎ Tidigare högskoleministern Tobias Krantz är styrelseledamot i Kunskapsskolan.
"Vart är Liberalerna på väg?", undrade författaren och skolexperten Per Kornhall i tidningen Skolvärlden 2021.
Svaret är att Liberalerna, som en gång i tiden var lärarnas parti, förvandlats till friskoleföretagens parti. Personbanden mellan Liberalerna och friskolekoncernernas ledningar har förändrat partiet i grunden.
Fridtjuv Berg, som en gång i tiden gick i bräschen för en likvärdig och sammanhållen skola, torde vrida sig i sin grav.
Per Kornhall påminner:
"Observera att Fridtjuv Berg inte var socialist. Han var, förutom folkskollärare, liberal politiker, riksdagsledamot och utbildningsminister (ecklesiastikminister) i Karl Staafs regering. En man som brann för bildning, och allas bildning. Detta var alltså ingen socialdemokratisk idé om nu någon trodde det. Det är mycket äldre än så.
Det är ju faktiskt så att ett allmänt utbildningsväsende är något som bygger på upplysningens ideal om människan och samhällets som en plats för varje individ att utvecklas i och inte på socialistiska ideal.
Det kan det också vara dags att tänka på och damma av i partikorridorer här och där. Lite fler bildningsivrare och lite färre lobbyister kanske vore bra för svensk politik och för framtidens samhälle?"
Jag kan bara hålla med. Det borde vara en politisk självklarhet att den svenska skolan ska vara en bildningsinstitution – inte en simpel marknadsplats – och att skattebetalarnas pengar används för att höja kvaliteten i skolan – inte till aktieutdelningar.
Liberalernas förfall är sorgligt att skåda. Och vad värre är: Det går ut över möjligheterna att skapa en likvärdig och sammanhållen skola.