Vilken inrikespolitisk händelse från 2021 kommer att göra störst avtryck i historieböckerna om 100 år? Antagligen valet av Magdalena Andersson (S) som statsminister.

Det var en stor och historisk händelse att Sverige fick sin första kvinnliga statsminister. Det var ett glastak som krossades.

Kvinnornas frammarsch i politiken och samhällslivet är också en av de stora förändringarna under min livstid. 

Jag gick med i SSU 1980 och minns Olof Palme som en både framsynt och progressiv jämställdhetspolitiker. Han drev på för slopandet av sambeskattningen, rätten till fri abort, för att bygga ut barnomsorgen och föräldraförsäkringen. Den kvinnliga förvärvsfrekvensen ökade och därmed också den ekonomiska självständigheten för kvinnor.

Men det fanns stora brister i de egna leden. I Olof Palmes regering efter valet 1982 fanns bara fyra kvinnor – Anita Gradin, Gertrud Sigurdsen, Lena Hjelm-Wallén och Birgitta Dahl (missa för övrigt inte den sevärda SVT-dokumentären om den sistnämnda). 15 av totalt 19 statsråd var män. Politiken var starkt grabb- och gubbdominerad för bara fyra decennier sedan.

Det var först på 1990-talet, när S-kvinnor lyckades driva igenom principen "varannan-damernas", som representationen blev mer jämställd i både partitoppen och på lokal nivå. 

Till en början fanns ett motstånd. Men idag är "varannan-damernas" (eller om man föredrar att säga: "varannan-herrarnas") en självklarhet i nästan alla politiska partier.

Knappt någon höjde på ögonbrynen när Magdalena Andersson presenterade statsråden i sin regering. För första gången utgör kvinnor en majoritet i en svensk regering – 12 av 23 statsråd är kvinnor.

Jämställdheten har onekligen tagit stora kliv jämfört med hur det såg ut i början av 1980-talet.