I sitt sommartal söndag 23 augusti meddelade Stefan Löfven att han bestämt sig för att lämna uppdragen som Socialdemokraternas partiordförande och statsminister efter nio respektive sju år i samband partikongressen 3-7 november.
Det ledde till ett antal bråda dagar för det socialdemokratiska kommentariatet. Jag formulerade först en egen kommentar på NSD:s ledarsida. Men jag fick även utveckla min syn på saker och ting i flera andra kanaler.
Först blev jag intervjuad av SVT-reportern Anders Hjertström. Därefter blev jag uppringd av ETC:s Adolfo Diaz. Under eftermiddagen blev det också ett samtal med SR-reportern André Pettersson i studion hos P4 Norrbotten.
Dessutom ville Jonny Vikström, reporter hos NSD/Kuriren, tala om de två norrbottningar som nämndes i spekulationerna som tänkbara efterträdare till Stefan Löfven.
Under en period i augusti-september var det så här det lät i medie-Sverige. Det analyserades och spekulerades hejvilt på ledar-, debatt- och nyhetssidor. En rad möjliga – och omöjliga – kandidater nämndes.
På de flesta socialdemokratiska ledarsidor var dock finansminister Magdalena Andersson det hetaste namnet redan från början.
"Om Magdalena Andersson tackar ja till partiledarskapet så blir det hon. Det finns ingen som vågar utmana henne”, skrev Stig-Björn Ljunggren i Sydöstran i Karlskrona.
"Magdalena Andersson är minst sagt kvalificerad för uppgiften", menade Jonna Sima i Aftonbladet.
Även Kata Nilsson i Piteå-Tidningen och Susanne Sjöstedt i Folkbladet i Umeå var inne på samma spår.
"Andra kandidater är småfiskar i jämförelse med Magdalena Andersson", ansåg Susanne Sjöstedt.
Det var tydligen en uppfattning som också delades av medlemmarna och 3 849 lokalföreningar i det socialdemokratiska partiet.
Till sist stod samtliga 26 partidistrikt samlade bakom Magdalena Andersson, vilket innebar att hon kunde väljas enhälligt och med acklamation på S-kongressen i början av november.