I en ledare i NSD 25 maj kritiserade jag den rödgröna regeringens beslut att förkorta ripjakten. Jag påpekade att ett sådant beslut förstör möjligheterna till ripjakt under den absolut finaste vårvintersäsongen i fjällvärlden och äventyrar Socialdemokraternas förtroendekapital bland många jaktintresserade i norra Sverige.
Samma dag blev jag för första gången i mitt liv intervjuad av tidningen Jaktjournalen. Jag manade regeringen att tänka om och framhöll att flera lokala S-företrädare – bland andra Claes Nordmark, Boden, och Anders Tano, Kiruna – resonerade i samma banor.
Glädjande nog tog regeringen intryck av opinionsstormen. 17 juni gav dåvarande landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) besked om att regeringen ändrat det tidigare beslutet.
"Om man är en seriös politiker ska man lyssna in kritik och vara ödmjuk. Det har vi gjort de senaste veckorna", skrev hon, i ett Facebook-inlägg.
Det var klokt och bra agerat.
Socialdemokraterna har en i grund och botten vettig politik för jakt och viltvård. På partiets webbplats beskrivs hur det vill nyttja landets viltbestånd på ett långsiktigt hållbart sätt. Det handlar om jakten på älg, vildsvin, människors rätt att försvara sina tamdjur mot rovdjur och mycket annat.
Partiet understryker även jaktens betydelse för rekreation och friluftsliv, liksom för att utveckla turismen.
"Möjligheten till jakt är en viktig del av många människors vardag som stärker landsbygden och håller människor samman. Den kan öka attraktionen att bo på landsbygden och skapa jobb genom kopplingen till besöksnäringen", skriver S bland annat.
Det är en linje som även borde kunna vinna stöd bland många jaktintresserade, icke minst i norra Sverige. Men det räcker inte med goda föresatser i politiken. Som alltid är det resultaten och verkligheten som styr.
Därför var ripjaktsbeslutet olyckligt. Men det var samtidigt bra att regeringen var prestigelös, agerade snabbt, tänkte om och visade förståelse för kritiken från norr.
Om saker blir fel går de att ändra. Värre än så behöver det inte vara.