I SSU på 1980-talet lärde jag känna den radikale halläningen Håkan A Bengtsson.
Jag ingick under en period i redaktionskommittén för SSU:s idétidskrift Tvärdrag när Håkan var redaktör samt som ordförande i ungdomsförbundets arbetsgrupp för ekonomisk demokrati där samme man fungerande som huvudsekreterare.
Det var ett arbete som bland annat resulterade i att SSU-förbundet gav ut boken Omdaningen 1989, lagom till det socialdemokratiska partiets 100-årsjubileum.
Under årens lopp har jag sedan följt Håkans insatser – icke minst hans banbrytande arbete med att bygga upp Arenagruppen. Det började med att han och ett gäng kompisar startade tidskriften Arena 1993.
Tre decennier senare har denna Arena vuxit till en bred och mångfacetterad verksamhet. Tidskriften finns visserligen inte längre kvar. Men Arenagruppen rymmer numera bland annat tankesmedjan Arena Idé, bokförlaget Atlas, webbtidningen Dagens Arena, PR- och kommunikationsbyrån Arena Opinion, Arena Skolinformation och Arenaakademin.
När Arenagruppen firade sitt 30-årsjubileum i höstas hyllades med rätta Håkan för sina insatser. Arenagruppen är visserligen en ideell förening som bygger på många människors engagemang. Men det går inte att komma ifrån att Håkans ledarskap, enträgna arbete och starka drivkraft har haft avgörande betydelse för att Arenagruppen blivit vad den är idag – en viktig samlingspunkt för progressiv idé- och opinionsbildning och en stark motvikt till den marknadsliberala och högerinriktade tankesmedjan Timbro.
Under veckans fortsatta besök i Stockholm fick jag tillfälle att återse Håkan över en lunch i en av restaurangerna i Kulturhuset vid Sergels torg. Det blev ett tillfälle för att minnas men också för att blicka framåt och fundera på vad som komma skall.
Det enda säkra man kan säga om denna framtid är att mycket är osäkert. Men en sak är i alla fall väldigt säker: Det kommer att finnas ett stort behov av det som Arenagruppen representerar, liksom av arbetarrörelsen närstående tankesmedjor som Tiden och Katalys.
Vi lever i en värld där auktoritära och antidemokratiska krafter tar allt större plats. Därför behövs mer än någonsin de som står upp för demokrati, generell välfärd, jämställdhet, schyssta arbetsvillkor och en aktiv klimatpolitik.
Det finns dessutom inga skäl att känna uppgivenhet. Häromåret noterade till exempel spalten Andra Kammaren i tidskriften Fokus (som verkligen inte är ett vänsterorgan) att debatten numera är "mer spännande och oförutsägbar på vänstersidan" och att högern har vissa problem med sin tankeverksamhet.
"Höger-Bulletinen exploderade inifrån ganska omedelbart och de tongivande opinionsbildarna spreds för vinden, en Timbro-rapport i dag höjer lika många ögonbryn som när postfacket bara innehåller räkningar, Kvartal är ungefär lika spännande som P1:s Trädgårdsdags", skrev Andra Kammaren.
Samtidigt levereras tankeväckande rapporter och nya seminarier om alltifrån välfärdsfrågor och skatter till arbetsrätt och klimatpolitik (plus en massa annat) från Arena Idé, Tiden och Katalys, liksom tänkvärda analyser av Håkan och andra på Dagens Arenas ledarsida.
Kanske är det tecken på att den politiska pendeln trots allt är på väg att svänga i Sverige. Det som sker hos Håkan och Arenagruppen – i kombination med liknande verksamheter – gör att jag ändå känner visst hopp om framtiden.
Loppet är inte kört för vänstern och mitten i svensk politik.